MÅNDAG.
Bort härifrån
Till något enkelt
MIN FÖDELSEDAG.
Jag har världens finaste sambo, vänner och bästa jobbet.
Min chef är underbar, musiken är bra och livet är bittersweet.
Jag vill aldrig vakna.
TISDAG.
Det här är inte värt det. Inte igen.
Varför känns allt så otacksamt jämt?
TISDAG.
Jag har gått in i någon form av dimma.
Håller jag andan och springer så kommer jag nog ut snart.
TISDAG.
Det snurrar i min skalle.
Lämna blodprover
Urologmottagningen
Synundersökning
Fira födelsedagar, äta middagar
Hälsa på i Göteborg/Stockholm
Luncha
Tandläkartid
Sätta in ny p-stav
Dansa afro och zumba
Beställa försäkringspapper till resan
Vaccination
Söka jobb
Träffa vänner och bara vara
Men! Jag klagar inte. Jag har valt det själv.
Det är bara det att när man själv har tusen saker att göra, och andra klagar över att dom inte hinner göra matlådor.. medans jag själv ska gå och få en kanyl i armen ena dagen och en blåsa uppkörd i urinröret nästa dag, så känns livet bara LITE orättvist.
Var är den värda peppningen? Inte den där som "hej jag köpte din favorit choklad" utan den där som ändrar hela situationer. Den som påverkar mer än en timme av ens liv. Den som bevisar något. Som gör skillnad. Som rubbar existens och sätter en ny standard.
Jag har satt en ny standard. Jag har gått ifrån att säga att jag är en driven person till att vara det. Det kanske inte är så smart att ta tag i så många plan på en och samma gång, som att ta tag i min hälsa (UVI, tandläkartid och p-stav), ta tag i träningen, ta tag i att resa som jag så länge velat osv. Men jag GÖR istället för att säga att jag ska.
Nu önskar jag bara att andra människor också ska göra och sluta kolla på. Det blir enklare att göra saker själv, om de man umgås med också gör saker. Även om det inte är samma saker.
Kräver jag för mycket?
TORSDAG.
Om exakt 2 månader, 2 dagar, 1 timme och 30 minuter stiger vi av planet.
Så om 2 månader, 2 dagar, 3 timmar och 30 minuter så stiger vi in på det här hotellet.
Min lycka är totalt.
TACK INEZ FÖR ATT DU FINNS <3
TISDAG.
[X] Vara rökfri i minst 3 månader.
[X] Måla om hallen.
[ ] Åka till Riga.
[X] Arbeta hårt.
[ ] Testa yoga.
[X] Pierca mig.
[X] Spara minst 200 kr i månaden.
[ ] Tatuera mig.
[ ] Ta semester.
Det tar sig sa mordbrännaren!
Tatuera mig kanske sker snart. Kanske.
Yoga ser inte så ljust ut just nu, men jag testade zumba och afro intense istället!
Riga tror jag inte hinns med. Men semester med Fisen blire i december en vecka!
I´m proud to be me.
FREDAG.
det du gör
och dina nära.
- Det är allt.
SÖNDAG.
Tack för att du alltid finns där.
För att du inte tröttnar.
För att du vet hur jag är, och inte glömmer bort mig.
Tack för att du prioriterar mig när jag behöver.
För att du förstår och ser mig.
För att du vet vad jag behöver, och ger mig det, utan att ens tänka på det.
Förlåt för att jag lämnade dig i Stockholm,
och tack för att du förlåter mig för det.
Jag är lyckligt lottad - och det är inte alls synd om mig heller.
TISDAG.
Det känns stort att ens våga berätta det för någon annan, vilket jag gjort.
Det här kommer bli storslaget.
Drömmar, sommar och lite salt.
Är det allt du har att säga?
Vet du ens hur man uttrycker meningen "Jag tycker..." ? Det är som att något fattas hos dig. Som att du saknar mojengen i kroppen som skapar egna åsikter. Egna drömmar. Egna uppfattningar.
Allt grundas i vad andra tycker. Och sen kommer du på dig själv med att "Ne, nu jävlar ska jag stå på mig!" Och så driver du, slåss och strider för en skit sak. Bara för att förverkliga dig själv. För att kunna säga och ge intrycket av att "Jag är bestämd, vet vart jag vill här i livet. Vet vad jag gör. "
Jag säger inte att det inte är så, bara att det uppfattas som att du saknar den där mojengen.
FORTFARANDE TORSDAG...
Det kanske är så för alla, men för mig är det en av dom värsta känslorna som finns. Mitt enda hopp är att det ska gå över, att det ska hända något. Och med att hända något så menar jag att jag ska hitta på något att göra, att något ska falla mig in. Inte att någon eller något ska hitta på något åt mig att göra.
Men nu har jag haft tråkigt i över 20 minuter. Vanligtvis har jag bara tråkigt i kanske 2-3 minuter innan jag hittar på något. Men just nu händer ingenting. Ingen som helst social stimulans, ingen pysslande sprudlande kreativitet, inget slött tv-program... I n g e n t i n g .
Jag skulle kunna sy på min kjol, ta en promenad, kolla på en film, baka, städa... Men om jag inte känner för det så funkar det inte. Så jag sitter kvar här och stirrar ut i intet och väntar.
TORSDAG.
Äta frukost själv utan att vara hungrig - check.
Tycka synd om mig själv och tro att jag är ensammast i hela världen - check.
Idag är en jobbig dag. En jobbig vecka.
LYCKA
Jag är så glad för att jag inte är kvar där längre.
Så glad över att slippa sitta och må dåligt 9 timmar om dagen.
Jag är så tacksam över att ha Rutger.
Att få så här mycket tid tillsammans med honom och att jag aldrig har tråkigt med honom.
Lycka är att få tid att hoppas på nya utmaningar.
Lycka är att få tid till att njuta av allt det här fina och alla mina underbara vänner.
MÅNDAG.
Efter en lång helg i Stockholm och ute i skärgården så är jag helt slut. Det är så skönt. Som om jag tömt alla sparlager på energi, slösat med skratten och satsat allt. Det finns ingen energi kvar alls i kroppen. Vilket gör att jag bara kan suga åt mig av solen, ännu mera skratt och Rutger. Jag kan fylla på med bra och stark energi.
Ingenting är värt något utan dig.
Jag vill alltid vara hos dig, jag mår
aldrig dåligt med dig. Du gör mig
alltid glad. Du är min bästa vän,
mitt allt. Jag är stolt över att få
ha dig i mitt liv. Det finns inget jag
inte vill uppleva med dig. 
