Mrs. Stockholm

Gnarls Barkley - Smiley face

Idag har jag tillverkar Polkagrisshots, Hallonshots och Lakritsshots alldeles själv.

Krossa hårdt karamellgodis och blanda med ren sprit.

GÅR NER SOM SMÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖR!

Larry - Fourment/Cytherea säger:
mm.




T Y S T N A D .

Idag är det så jävla fredag! Så gaaalet mycke fredag det bara kan vara! AND I LOVE IT.
Does that make me craaazy?

Jag träffade Rickard Skoglund på bussen hem. Oh herrejävlar så glad jag blev! Fick tusen energi! Han är för goo. Det är så jävla skönt att jag har så mycket energi nu för tiden. Då slipper jag få tysta långa bussfärder när jag möter någon jag känner, det blir inte lika pinsamt. Jag behöver inte göra bort mig för jag är tyst och surig. Jag slipper ha dåliga magkänslor, skita i att gå upp och må skit.
Jag slipper ljuga mig ur allting jag inte vill göra, för att istället ligga hemma och sova för att slippa vara vaken med ångesten. MEN DET ÄR SLUT MED DEN SKITEN NU!

Jag skrev för ett tag sen ett inlägg om att snart äre vår, och då kommer gamla goda Elliot tillbaka. GLADA Elliot, POSITIVA Elliot. Den Elliot vi alla vill ha hos oss.
Jag vill bara meddela:

Den Elliot är här nu.

Min vecka i Stockholm var... underbar. Helt jävla fantastisk! Inget gick fel. Den kunde verkligen inte varit bättre. Tyvärr funkar inte min usb sladd så jag kan inte visa fantastiska bilder. Men ni ska få se.
Var sak har sin tid.

Första måndagen när jag och vacka Mrs Jen kom upp var det snöstorm. Vi slet som djur för att komma hem till Hökarängen<3. Detta var också enda dagen då tunnelbanan gick hela vägen hem. Sen stängdes den av för ombyggnad av spåren. Surt.
På kvällen gick vi ut med Empa på Medusa. It was great. Jag hade saknar Medus, Gamla stan, tunnelbanan, Stockholms natt...!
På tisdagen sov Empa kvar, vi chillade och tog oss in till stan. Först drack vi vin, sen mötte vi Elvis och Vero. Mina små bullar! Det va så jävla kul att se dom igen! Vi satt på Ghetto, som jag varmt vill rekomendera. Empa drog hem efter en stund, Elvis också. Jag, Vero och Jen gick till Medusa. Lovely.
Onsdagen var bakisdag. Pärra kom till Stockholm, och det va lite stelt i början men med lite vin i kroppen, även den dagen, släppte alla hämningar.

Onsdagen var höjdpunkten, enligt mig. Pärra och jag har ju känt varandra ett tag, eller vi har gemensamma kompisar, däribland min pojkvän. Men vi pratar inte riktigt med varandra. Han är tyst och lite tillbaka dragen, men fan så snäll. För snäll för sitt eget bästa. Det är något charmigt över honom, även om han inte säger så mycket.
Men när han kom till Stockholm så vare andra bullar. Och jag vet inte om det var Jen som släppte lös något inom honom, om det var alkoholen eller bara Stockholms pulsen som drog iväg med honom. Jag tror på det sist nämnda.
Vi drack och skulle på stripp klubb, åkte svart taxi, vandrade omkring, träffade konstiga människor, gamla klasskompisar.. och sist hamnade vi på en biljardkrog där jag fick en lång förklaring om hur mycket min pojkvän älskar mig.
Det är vad jag kommer ihåg absolut tydligast av kvällen. När Pärra lägger sig över bordet och säger att jag har sån jävla tur, för jag fattar inte hur mycket Jonatan älskar mig, vilken jävla fin pojkvän jag har och sen förklarade han en situation som uppstod för ganska länge sen när vi bråkade. Jag trodde inte på Jonatan, när han sa att han gjort en sak för mig, för om han gjort det han sagt, innebar det också att han gett en liten bit av sig själv. Men Pärra hade sett allt, och det var som Jonatan sagt. Jag började nästan gråta. Varför berätta Pärra det? Varför hade jag inte bara trott Jonatan?

Hur som helst.
Till sist kom vi hem i en taxi.

Torsdagen sov vi hela dagen, lagade mat, var med Mina och Dave.. fikade med Julia, träffade Daniéla..
Fredagen träffade min chef Johan, som sprang runt halva stan på en timme. SWOSH! Och sen åkte Jen hem. >,<
På fredagkvällen gick jag ut med Mina och Dave och deras kompisar. Det va också skitskul.
Efter det tonades hela veckan bara ut... Jag låg hemma och kunde inte prata hela lördagen, på söndagen hände heller inget speciellt... På måndagen träffade jag Empa och Yessica. Det va underbart att träffa Yessica igen! Hon ska flytta till Braziiil. Hm.
Och på tisdagen åkte jag hem.


Anledningen till att jag rabblar upp hela veckan är för att den ska finnas kvar.
Men viktigast av allt, från hela Stockholms-resan, var att jag längtade hem. Och när jag kom hem så grät jag för jag saknat Jonatan så jävla mycket, för att jag saknar Linköping. Och det var en sån otroligt skön känsla att komma hem. Hem.



Borta jävla bra, men hemma alltid bäst.