Mrs. Stockholm

Jag har så oerhört överväldigande tråkigt så jag vet inte vart jag ska ta vägen.
Snälla någon gör något.

Mycket nu. Det är mycket nu. Mycket som händer. Med många händer det mycket saker. Och det är så stressande. Att se någon som står en nära göra slut, vara ledsen och ingen tröst hjälper. Jag önskar du bröt benet istället. Då hade jag kunnat hämta saker åt dig, hjälpa dig att gå och handla och gett dig en panodil. Men nu finns det ingenting jag kan ge dig, för att något ska kännas bättre. Ingenting. Och det är för mycket.

Och Rutger fick veta igår att han inte alls är garanterad att han får ha kvar jobbet efter jul. Och vad gör vi då? Jag är så trött på att oroa mig. Så trött på pengar. För dom finns inte. Det är så mycket jävla skit som finns, men inte pengar. Så många saker.

Men idag. Idag är en bra dag. Bra skit. Jobba 07:00 till 16:00, hem, duscha, laga massa mat och frysa in, spela sims och städa lite tills Ruttan kommer hem. Vi pratade om igår att åka ner till Överum i mellan dagarna. Jag hoppas det blir så. Att han så småning om känner sig bekväm där. Att det lägger dig till sist. Det lägger sig till sist. Snart är det dags.

Idag är det bra skit, det ända som felar är att Jen fyller år och jag inte är där. Jag hatar pengar idag.
Imorgon åker vi ner och hälsar på Nettan & Christer imorgon. Det sitter fint. Kostar no money, för vi har no money. God mat, får träffa alla igen. För jag SAKNAR Jenny&Niklas, Anders, Nettan, Christer, Isa, Ella&Cherry! Fan. Jag saknar huset, Överum, piazzan, epalean. Allt. Ge mig. NU.

Men det kan inte ens jämföras med hur mycket jag saknar Jenny. Och Göteborg. Floda. JENNY. Jag hoppas verkligen du får en underbar födelsedag, det är du värd. Det bara ska du ha.

Hoppas Hobbe kommer ikväll, för Ruttans skull. Personligen ska jag sysselsätta mig med att baka ett pepparkakshus hade jag tänkt. Sortera tvätt, städa lite och glutta på tv. No more, no less. Jag hoppas det blir en bra helg. Det borde det bli. Det blir en bra helg.

Kan ni förstå att det inte spelar någon roll vad ni vill, eller vad jag önskar. Det spelar bara ingen roll. Och jag skiter i hur fan du tänkt, eller vad jag menar. Det är ändå som det är. Och jag tänker inte foga mig, tänker inte låta det komma åt mig.

Och jag tänker inte. Tänker inte längre.
Dålig vecka. Dålig lång jävla vecka.
Gör den bättre. Ge den ett fint slut.

Det började så jävla bra. Messmörs-smörgåsar till frulle med tända ljus tillsammans med min älskling. Sen en lugn buss-färd till jobbet. Upp, alla är glada. Vi ska gå ut och äta ikväll med jobbet och bara dricka öl. Så jävla kul. Mmm. Tills jag får ett telefonsamtal och jag vet inte vart jag ska ta vägen. Det har sjunkit undan lite nu. För ju mer jag tänker på det så kommer det lösa sig.

För att bli vräkt krävs ganska mycket. Och jag vet att jag kan hjälpa dig innan det händer. Jag ska göra allt jag kan, ge allt jag har, för att det inte ska hända dig. Och om det händer dig, då ska jag lägga all min energi för att hitta en ny lägenhet åt dig. Jag vet att du säger "fan, men jävla skit.. det är bara så jävla ååh! men vafan, näe, det löser sig. det göre, fan." och ger intrycket av att det löser sig. Det gör inget. Du klarar dig. Men till och med du måste erkänna, att jag har all rätt att oroa mig om du inte ens har någonstans att bo.

En annan väldigt sjuk sak som fick mig att le idag är The Sims 2. Det är där hemma och väntar på mig. Precis som Albin och Ruttan<3

Jag vill bara springa hem nu! Det är skönt att gå lite tidigare från jobbet. Men att åka till sjukan är inte lika kuligt. Får väl se hur det går. Det är väl inte mer än att man bli dödförklarad. And what am I gonna do about that? Hm.

NU: Chilla vidare på jobbet, hoppas på att bloggen funkar.
SNART: Möta upp Ruttan.
SEN: Laga mormors-biffar och baka muffins.

"Jag är så överlycklig över allt som finns i den där jävla lägenheten."

"Det finns dom, dom som.. dom som ni vet. Dom som är som sånna dära. Sånna som är som dom som. Dom som... dom som är som dom ni vet!"

- Det finns en kvinna som går från klarhet till klarhet.Och jag slutar aldrig att förvånas.

Janne är killen hela daaan. Rutgers pappa har plockade upp oss 10:00 imorse i Tjällmo<3. Vi packade ihop Rutgers grejor och släpade in ett stort skåp i bilen, sen åkte vi till Linkan och lämnade av allt. Katterna var jätte glada att se oss!  Så drack vi kaffe, plockade lite. Lekte med katterna. Sen åkte vi till landet i Skänninge. Och det var helt otroligt underbart fint! Jag blev helt förälskad i kossorna och kalvarna, i dom små röda stugorna med vita knutar och i cykeln vi fick. Så idag har jag cyklat till jobbet!
Jag har insett att istället för att, som så många andra, sätta upp mål om att "nu ska jag bli nyttig", "nu ska jag börja träna och röra på mig mer", "sluta äta godis!", "börja gå mer!". DET GÖR MIG GALEN. Det går bara inte. Jag är glad för det lilla jag gör istället.
 
Back on track.

Vi kom hem från landet, lämpade av cykeln och lagade paj till middag. Sen åkte Janneboy och Ruttan och jag tog en lång dusch tillsammans, spelade lite spel och glodde på när The Sims 2 laddades ner. End of story.

En hel dag bara hemma i Tjällmo. Bara Rutger. Bara Bill & Bull. Bara godis och bakfylla. Bara Lottie och Cia. Så som de ska vara.  Igår var faktiskt jävligt kul. Motala levde upp till sina förväntningar, vilka inte var speciellt höga. Så jag blev inte besviken. Brygget var litet och äckligt. Människorna där var som.. människor är mest. Och ja, live bandet var som... live band är mest på sånna ställen.

Det jag uppskattade mest den kvällen var Sofie.

Och all cred till min underbara pojkvän som står ut med mig<3 Trotts att jag försvinner ibland.

Efter många alternativ för vad vi ska göra i helgen, har vi nu valt Motala.

Vi valde mellan:

^ Åtvidaberg - Gå på Johans inflyttningsfest med Jonte och Mia, bada.
^ Kvalitets tid - En hel helg hemma, shoppa och kolla på film.
^ Motala - Gå på krogen med Sofie, Märta, Mimmi och Rikard för att fira Märta som fyller 20.
^ Linköping - Gå på krogen med Robin och Kim.

Men vi har nu löst det. Vi kan göra allt. Det finns ingenting vi inte kan. Ikväll har jag lagat mat med Jonte och Mia. Igår köpte jag Rutgers födelsedags present. Jag har tagit ledigt på måndag för att överraska Rutger och för att ha tid att gå på stan, åka till Smarta Hem för att välja kakel till stammbytet. Imorgon hinner vi för hoppningsvis träffa Robin och äta lunch kanske. Och på kvällen ska vi till Tjällmo och sen till Motala och fira Märta.

Och även om det är någon form av hat kärlek mellan mig och Sofie just nu, så ska det bli så jävla kul att träffas. Det va i och för sig inte länge sen sist. Men jag saknar dig.
Ikväll gör det inget att jag kollar på Singing Bee med Kasper och Melvin, ingenting fattas. För imorgon kommer bli fucking wonderful.

Jag är så trött på att oroa mig. På att alltid måla upp hemska senarion i huvudet. På att alltid fråga om du har pengar, om du klarar dig, vad du tänker göra härnest. För det finns inga svar. Det är inte det att jag är rädd för svaren. Prata med mig. Säg som det är, om det är något. Men det finns inga svar.

Jag har stillat mig nu. Funnit mig i tanken. Blivit vän med att det faktiskt inte är mitt fel. Att jag inte kan påverka dina beslut, ditt liv, dina val. Ingen annan kan förutom du. Och jag måste tänka efter, riktigt noga, innan jag tvingar mig på dig. För hade jag varit du, hade jag bara velat slita mig själv ur min egen kropp, samtidigt som jag hade velat att någon bara fångade upp mig, kramade om mig och löste allt åt mig. Och samtidigt, som jag bara hade velat fortsätta. För ingenting spelar någon roll. Jag tror jag förstår dig. Och det är nog det som är så meningslöst. För vafan ska jag med det till?

En sån väldans bra dag idag. Bara snälla gäldenärer i telefon, lite trögtänka kanske men snälla mot mig. Den enda problemet var att jag presenterade mig som Lennart. Men det var nog ingen som märkte. Och att min frus hjärta har blivit lite mörbultat. Helt i onödan. Varför kan inte en del tänka till lite ibland istället för att bara tänka på sig själva? Jag tror dessutom, att i själva verket, så är de flesta rädda för att tänka till. För att tänk om man bråkar och har det svårt emellan åt, och tänker efter, och då  kommer fram till att det är värt det. Att det är värt att ta sig igenom det där svåra. Alla dom där onödiga bråken. Tänk om man kommer fram till att man måste ge upp en del saker för att verkligen sata. Det vore ju läskigt att bli motbevisad, mot en själv. Att inse att man behöver någon väldigt väldigt, skrämmande, mycket. Då är det mest smärtfria och enkla att bara "göra slut på det" istället. Få det överstökat. Ja, för någon annans skull då förstås. Jag tänker ju inte erkänna att det är för min egen skull. För min egen bekvämlighet.
Jag önskar min kärlek räckte till åt alla. Att all kärlek jag vill och kan ge till Ruttan, skulle kunna räcka och tillfredsträlla, lugna och uppfylla alla andra jag bryr mig om. Men så fungerar det inte. Även om den hjälper, så uppfyller den inte allt det andra, som bara en viss person, kan ge till en annan.

Melvin och Kasper har kommit hem nu! Äntligen. Och dom är så snälla, så söta och duktiga. Går på lådan, äter upp maten, klöser inte sönder något, har inte haft ner något, lyssnar på när vi säger ifrån. Dom sover medd oss, och får sitt superryck först klockan sex på morgonen när dom börjar bli hungriga. Jag fick till och med klippa klorna på Kasper utan att han sa ifrån. Melvin är lite knepigare, han vill ha kvar sina för att kunna klätta på Rutger.
Alla är välkomna hem till oss för att titta på vår nerspillda tapet från festen i helgen, på våra underbara katter och för att, tjaaa. Äta muffins?

Jag lyckades och har nog aldrig varit så stolt över mig själv. Den här veckan är jag uppskattad, nyköpt och avslappnad. GLAD. Och för att väga upp all denna sprudlande lycka så kommer här en ANTI-lista:


1. Se ut som 30-plus och klä sig i kläder till och med fjorton åringar väljer bort för att det är för kort, u-ringar och slampigt.
2. Nörd-glasögon UTAN glas i. Tjocka plast bågar, stora. Det är inte ens snyggt!
3. Slarvigt uppsatt hår precis som att "det tog två sekunder, jag hann inte mer innan jag gick hemifrån" fastän det tagit minst en timme. Patetiskt.
4. För korta byxor som sitter jätte högt. SLUTA med det. Camel-toe har aldrig varit snyggt, Stig Helmer längden på braxen är INTE okej. Inte okej...
5.  Body. Jag förstår inte varför man skulle vilja knäppa något i grenen och gå runt som Nasse i Nalle Puh. Osexigt, fult och onödigt. En vanlig tisha nerstoppad går precis lika bra. (OCH att dom ofta är u-ringar både fram och bak är inte heller okej.)



Det var svårt att komma på fem fula saker i dagens mode, när man är glad och positiv. Då uppmärksammar man det inte lika mycket för man tänker positiva tankar. Men det gick det med. Dessa fem saker kommer ni (förhoppningsvis) ICKE att se på mig. Någonsin.

Jag bestämde mig för att försöka. Och nu vet jag att jag verkligen gör det. Jag kommer inte bli besviken om jag inte slår i skyarna, men jag kan lättare ta att jag misslyckas om jag vet att jag gjort mitt bästa. Än om jag misslyckas när jag inte ens försökt.

Går vi magkänslan så kommer det få ett positivt utslag.



BTW.
Tjällmo ikväll kanske? Eller baka lite bröd hemma maybe, med min baby? Hm. Gå lite på stan efter jobbet? Mjaaaah. It does not matter. As long as I am with YOU.

Många inlägg idag, kan vara för att det är så jävla tråkigt på jobbet.
Men. Jag vill bara meddela hur jag har det. Och jag har det fint ska ni veta.

Hallon te, äpple och lugnt på telefon. Lutat stolen bakåt i nästan liggande läge.. så nu sitter jag här och dinglar med benen och väntar på att få gå hem. Bara en och en halv timme kvar nu.


NU: Chilla vidare, kanske ta mig en kaffelatte?
SNART: Gå hem, tvätta och ringa Jen.
SEN: Städa och göra melonsmoothie. (för det är jag värd)
FRAMTIDEN: Rensa fisk.

Från och med 2008-09-01 äter jag inte kött. Punkt slut. Det ligger inget grundläggande bakom detta, som att det är för djurens rätt, för att jag inte tycker om kött eller för att det är coolt. När jag för ett och ett halvt år sen slutade äta kött, så mådde jag bara så mycket bättre. Sedan när jag började igen så gick jag upp i vikt, fick sämre kondition, sämre hy och var alls inte lika pigg längre. Det blev dessutom mycket lättare med maten, det kändes enklare att äta. Hela självklanslan kring mat kändes bättre, det är svårt att förklara. Men ni som vet hur svårt jag har det med maten ibland, så förstår ni nog när jag säger att jag har lättare för att äta den med gott samvete.

Jag tror inte att detta berodde på köttet i sig, utan på att jag åt onyttigare när jag åt kött. Och det ligger ju helt och håller hos mig. Tar jag bort köttet, håller jag mer koll på vad jag får i mig, vilka ämnen och näring, vilket gör att jag automatiskt äter nyttigare. Eller, mindre onyttigt.

Jag kommer fortfarande äta kött om jag behöver, finns det inget annat och jag behöver äta, så jag ju inte så dum att jag låter bli att äta helt. Det är ju emotsägelsefullt, med tanke på att hela poängen är nyttighet. Jag är inte omöjlig.