Mrs. Stockholm

Dagens glädjerus är helt klart håkan hellström - hurricane och erkan! tack elvisen för att du
finns och gör mina dagar såhär jävla bra! utan dig hade varken hurricane eller erkii funnits
där och satt ett leende på mina läppar.


nästa - klassfest!<3

Jag behöver dig just nu, för mig finns bara du. Om jag somnar för en stund, tar det slut på en sekund..
Angelica, jag behöver dig just nu. När jag var med dig, när det var sommar, när världen låg inför våra
fötter, då fanns det ingenting vi inte kunde!

Jag saknar dig, okej? Jag kolla igenom bilderna från Stockholm och helvete va kul vi hade.
När vi drack öl i somras i solen, när vi dansade på HC, näre vi sprang ifrån masa äckel,
när vi drog vidare själva till Riddarkällaren, när vi gjorde allt. Det va så roligt. Bara så jävla
kul. Jag tror inte jag vet någon jag har så roligt med. Jag kan skratta med många och
duvet, ha kul åt saker. Men när man ska träffa dig så har jag alltid kul.
Jag känner dig inte ens speciellt bra, vad heter du i efternamn? Hur är din familj? Vad
tycker du om att göra? Hur tänker du om olika saker? Jag har ingen aning. Men det
spelar ingen roll för det funkade dirket. Första gången jag träffade dig på Elins födelsedag
så bara funkade det, jag hade så jävla roligt med dig.




Och nu saknar jag Stockholm, jag saknar dig, jag saknar sunkiga HC och billig öl!



Yessica & me på HC. I miss you, grrrl.       2007-11-09

Äntligen i Överum! Jag har längtat, såå länge. Och nu är vi äntligen här.
Isa, Cherry och Ella dansade på bakbenen när vi kom och sen kollade vi på film, hela family Hultbergs. Imorrn kommer dom in och sjunger för mig tjugo över sju. Lite tidigt, men jag älskar att bli väckt på det sättet. Kan det bli bättre?
Jag stod ute och rökte med Jonatan för en kvart sen och då kom jag att tänka på Rikard. Han ska fira jul hos sin flickvän Julia i år och när han sa det så tänkte "fan va knepigt för honom." Det lät och kändes så konstigt att någon annan än jag själv, skulle fira jul hos någon annan. Man firar liksom inte jul borta. Man firar jul hemma. Och här i Överum är hemma, men ändå borta. Så skulle många andra utifrån se det, som att jag firar jul inte hemma.
"fira jul inte hemma" är en mening precis som i Fucking Åmål. När Elin går ut i hissen utan byxor för att spegla sig och kolla håret. Sen kommer hennes mamma på henne när hissen åker ner, och blir jättearg för att Elin gick ut utan byxor. Och då skriker Elin till sin mamma "Vadå!? Så jag får inte gå ut ikväll bara för att..! Bara för att jag gick ut i hissen med inga byxor på mig!?" Det är en så konstigt mening uppbyggnad men jag älskar den. Alltid när det finns tillfälle att använda den så tänker jag den först i huvet, ska jag säga så? Men sen säger jag ändå inte så för andra skulle bara tycka det låter dumt. Men jag vill säga så bara för att... Elin säger så fucking åmål.
Likadant med "Buss.. Puss? Nej, buss." När Agnes och henens kompis pluggar spanska glosor i matsalen och Agnes säger Buss men hennes kompis tror hon säger puss. När någon säger Buss vill jag alltid svara Puss. But i can´t. För ingen skulle fatta varför. Ingen skulle fatta utom Vero.



Jaja, ett konstigt och osammanhängande inlägg. Men jag ville komma fram till att jag älskar att vara i Överum, jag har längtat hit och nu är jag äntligen här. Här kan inget bli en besvikelse. På lördag kommer Jenny & Niklas och Anders. Imorrn fyller jag år. Det är ingen snö, men det är ändå Överum. Och sen ville jag komma fram till att jag är förkyld, där av spårade inlägget ur med Fucking Åmål tankar.









(BTW. jag tror dessutom jag kom in på fucking åmål för att överum påminner lite om den filmen.)
God Natt.

Jag gick och la mig lite efter sju imorse. Vi hade kuddkrig. Och jag kämpade för mitt liv.
Förolrade mig i slaget mellan Norpon och Lejon. Så du tog mig i din famn och sen
somnade vi. Jag sa "du måste vara här." och jag sa "ont i magen, värm den" och du la
snällt din arm om min mage och värmde den. Och du frågade om det gjorde mycket
ont, vad det var för ont. Precis sådär innan du blundar och koncenterar dig på att somna.
Och du lät mig ha tv:n på en stund för att jag ville somna till den. Du lät mig sova på din
arm efter att ha förlorat ett krig. Jag älskar dig för det. Älskarälskarälskar dig för alla
de små sakerna du gör för mig. För sättet du frågar "vad för ont?" och för att du låter mig
sova på din arm utan att det är besvärligt.
Det är så svårt att förklara.

<3<3<3


Igår chattade jag! Mmm! Nu tycker säkert en del det låter jättenördigt, en del tycker nog
det låter som "jaha, det gör jag varje dag.." och en del bli kanske förvånade eller känner
det som en bekräftelse. "För det visste ni ju hela tiden, alla gör det men ingen säger nåt".
Men nej. För det här handlar inte om onani. Jag chattar inte. Jag var i princip beroende av
det när jag var mellan tolv och fjorton. Då var det det jag levde för. Jag spenderade hela
sommaren när jag var tolv år, vid datorn och med Kattis i telefon. Nu i efterhand så skrattar
jag när jag tänker på den sommaren. Men det va fan häftigt. Jag träffade massa människor
från chatten den sommaren, jag smög ut på natten för att träffa dom eller för att bara kunna
prata i telefon med Kattis. Och då var sånna saker så otroligt stort. Så ofattbart viktigt.
Det går inte att förklara.
Men så igår när jag, konstigt nog, var vaken runt tre, fyra på natten, så gick jag in på en
gammal chat och hittade Anders. Väldigt otippat och ändå tippat. Hans nick stod kvar
i listan precis som vanligt, det gjorde några andras också men dom var ju inte lika trevliga.
Dom sa bara "eh, ja, jag är alltid här. och vem fan är du?" typ när jag frågade om du verkligen
va samma stenofiler som för sju år sen.

Vad jag ville komma till var att jag är glad att jag gick in där igår natt och satt där till frammåt
sju på morronen. Och jag är glad att jag fick byta några ord med Anders och att han kom ihåg
mig och jag är glad att allt var som vanligt där.
För er är det bara en chat, ett forum, en sida med massa osammanhängande text, tolvåringar
som har c-6, pedofiler som raggar småbarn.. För er är det så sakligt. Men för mig var det
en hel liten värld. Och igår var det som om jag åkte igenom den världen med bussen påväg
hem mitt i natten typ. Det var bara kul att se. Även om jag inte åker tillbaka dit med bussen,
väljer en annan väg hem nästa gång, eller om jag sitter där varje natt i smyg utan att våga
säga det. Så är jag ändå glad att jag åkte den vägen.

Det är dessutom lite laddat det här med nördvarningen i att chatta. Det betyder liksom att man
inte har några andra kompisar. Att chatta är det enda man gör och att på chatten så ljuger du
om din identitet för det är en självklarhet! För du har ingen i verkliga livet som skulle duga.
Så du måste ljuga.

Jag ljuger om att jag inte kommer ihåg allt som hände på chatten, och jag ljuger när jag
säger att jag inte var besatt av det då.

I fredags va sista dagen på jobbet. Nu har vi slutat. Finito. Och det är så jävla skönt!
Inge mer fucking Kundpartner, inge mer jävla Ventelo! Och det är så känns så
sjukt bra. Jag trodde jag skulle vara mer panik slagen men icke! Ah.


Jag är bara så KLADH! <3



Plus att jag pratat i en och en halv timme med Jenny. NAJSBAJS, BABY!
You make me fucking shine brighter then tha fucking sun<3

Courtney Love - Mono Lyrics

Hey yeah we had everything
Vinyl in mono
And we looked the other way man
We were so dumb
Is this the part in the book that you wrote
Where I gotta come and save the day
Did you miss me
Did you miss me

Well they say that rock is dead
And they're probably right
99 girls in the pit
Did it have to come to this

Oh god you owe me one more song
So i can prove to you that
I'm so much better than him
Oh god just gonna listen fast
Here comes the crash
We're gonna rise above
We're gotta smash it up
You won't abandon us again

Give us brilliant boys that we wanna fuck man
Full of ecstasy, hard drugs and bad luck
Yeah yeah yeah
Turn the lights back on
You burn so hard
But you won't burn long

Three chords in your pocket tonight
Are you, you the one
With the spark to bring my punk rock back
And i dont think so

Oh god i wanna hear you say
I wanna hear you say that you're sorry again
Oh god you owe me one more song
So I could prove to you
That I'm so much better than them
Oh god I'd give you anything
To hear you say that I was right
And you were wrong
Oh god before i leave this life
Now enable us to love
A hook is never gonna come
Just give it back to me
Blow out all of the lights tonight

Two million miles down the PCH
(and now he's gone)
I slashed his tires, i bled his brakes
(it had to be done)
Their hand job lives were just too cruel
You merciless villlan
We drowned them all in their swimming pools
Run away run away run away yeah

Oh god i wanna hear you say
I wanna hear you say that you were wrong again
Oh god i wanna hear you say i wanna hear you say
That i am so much better than you
Oh god you owe us one more song
Get out my life, see this world as it really is
Is it just a sad side show
Can make a hooker cum
And enable us to love
I need one thing that's divine
Let me hear it tonight
Let me hear it tonight
I've got to hear it tonight
You're gonna let me hear the lost cord tonight


Ni borde läsa hela texten, ni borde lyssna på hela låten.
Och ni kommer älska den, ni kommer inte kunna låta bli
att skrika med "oh god i wanna hear you say that i am so
much better than you". Och ni kommer höra Courtneys hesa
röst i huvet resten av dagen.
Till sist vill jag bara säga: Mina, jag saknar dig. Kom hem.

Den här helgen var en av dom bästa i mitt liv. Empa kom i fredags och då
blev jag sådär lugn igen. Bara harmonisk innuti och glad. Så jävla glad!
Jag fick jättefina presenter av henne och julklappar. Ett jättefint hjalsband jag
alltid kommer använda, det var precis min smak och stil. Och så fick jag två
superfina vinglas! Det var också en sån perfekt present! Jag behöver det,
jag älskar designen på dom. Så jävla fina! Plus att jag fick en liten ljuslykta i
grönt glas som har en jättefin design den också! Man lyfter upp värmeljuset
på en liten platta för att tända det och sen sänker man ner det igen. Den
är jättesöt!
Och sen igår, på lördagen, då kom alla hit. Och jag fick mer presenter! Jag fick
en jättefin kopp med mönster på. Jag tycker så jävla mycke om sånna saker för
dom är personliga och ändå användbara. Något jag kommer kunna använda
länge och ofta, och som jag kommer ha ett minne med varje gång jag använder den.
Och så fick jag ett glas med trä utanpå som man har ett stearinljus i, det var
också helt rätt. Jag vill fylla hela lägenheten med sånna saker! Och en After Aight
fick jag också, vilket är värt att dö för!
Så fick jag två jättecoola muggar med döskallar på av Sofie, hur snygga som helst!
Och två vinare av Malin och Jonatan! Det vita vinet drack jag tyvärr upp igår, dumt
nog för det var skitgott! Och flaksan var hur snygg som helst!
Hmm. Jag fick presentkort på Elgiganten! Så vi kan köpa vår diskmaskin!!! Jag är
så jävla lycklig över det!
Och av Jonte fick jag världens fulaste väska, en sån strand väska i plast. Stor i
rött, blått, grönt och gult. Jag visste inte vad jag skulle säga när jag öppnade den,
det va helt hemskt! Det högg till i magen när jag öppnade den. För i väskan låg
min älskade parfym! Som kostat hur mycke som helst och vi har verkligen inga pengar
just nu men Jonte hade ändå tagit sig råd att köpa den...

Det är det jag skakomma till nu! Anledningen till att jag rablar upp mina presenter är för
att jag vill visa hela världen hur underbara mina vänner är. Och ja, genom presenter.
För det är ändå människor som jag älskar, som har tänkt efter, tänkt på mig, och ansträngt
sig för att ge mig något jag skulle uppskatta. Dom tog sig råd och tid att ta sig hit,
att köpa mig en present, att lägga nere enregi på mig. Jag blev helt jävla överlycklig över
varje paket jag fick, för varje kram, för varje människa som var här. Det är så jävla
stort för mig! Och det betyder mer än något annat just nu.

Kärlek är att göra en uppoffring. Det har jag fått lära mig. Det är att anstränga sig och
genom handlingar visa att Du betyder något. Du är värdefull och jag tycker du är värd
det här som jag gör för dig. Och att älska någon tillbaka, är att lita på att den uppoffringen
som någon gjort för dig var värt det. Kärlek är att lita på att den uppoffringen en annan
människa gör för mig, gör denna underbara människa, för att jag är värd den kärleken.
Jag är precis sådär vacker, som bara vi kan vara, när jag speglar mig i er underbara människor,  neather more or less.

Stockholm, jag saknar dig. Jag saknar våren och sommaren i Stockholm.
Höster är inte så pjåkig här i Linköping, inte vintern heller för den delen.
Men när våren kommer om några månader så kommer jag saknar Stockholm
kolosalt mycket. Obeskrivligt.
Jag kommer sakna kajen i Gamla stan och Tapas vid tunnelbanan. Jag kommer
sakna Fåtöljen och Chicago i sommarnatten. Och tunnelbanan förstås, som tog mig
till oanade platser med oförglömliga minnen.



I helgen kommer massa underbara människor hit för att fira min födelsedag
och på inflyttningsfest. Johan, Viktor, Martin, Empa, Mickan, Sofie, Niklas, Malin,
Jonatan, Rikard, Julia, Rikard, Jonte.. Och fler som jag inte riktigt känner. Vi blir
uppåt 20 personer. Imorgon kommer Empa :D Då ska vi dricka vin och testa smink
och bara åååh. Det kommer bli precis som att sitta på kajen i Gamla stan och dricka
kaffe i solen. Fast nu med vin i mitt kök och sola sig i stearinljusen. Jag ska spegla
mig i dig och tro för en sekund att jag är precis sådär vacker som bara du kan vara egenligen.

<3<3<3

Jag tål det inte. Jag förstår det inte. Bortskämda jävla idioter som tänker på sig själva i varje situation de hamnar i. För mig är egoism att självklart ta den största tårtbiten, att förolämpa andra för att sätta sig själva i god dager och att håna andras arbete inför andra. Vad fan har du själv presterat om jag får lov att fråga?
Egoism är att handla i egetintresse, att bortse från andras välmående och att sätta sitt eget i första hand. Hur kan man med sig själv att göra en sån sak? Jag förstår inte.
Det är en sak att ta hand om sig själv och att säga nej, det äro fullt förståligt. Men att aktivt i varje val välja sig själv, är för mig en sjukdom. Det är skillnad på att välja bort en annan människa med rimliga grunder, som att denna på något sätt skadar dig eller gör dig illa. Men att välja sig själv framför andra, är ren egoism och stor skillnad.
Egoism bygger även på oärlighet, för kan man inte tala om för en annan människa med respekt att "det här och det här" gör du som gör mig illa eller upprörd, så ligger problemet hos dig själv. Problemet för mig med egoistiska personer är oftast att de vill framställa sig själva som så åtråvärda och tillgängliga för världen, som om det de egentligen tar för sig utan hänsyn till andra, är något som andra gett dem för det är de värda. Men det är inte så! NEJ NEJ NEJ! De bara roffar åt sig utan respekt för andra och går runt med huvudet högt, lutat på andras!

Hatad egoism:

* Att jämföra sig med andra, för att framså som bättre.
* Att klicka någon för att gå å ta ett bad, när någon ringer och är ledsen.
* Att ständigt undermena att man själv är underbar och berätta om hur andra sagt att man är söt.
* Att inte vara ärlig för man inte tycker att den andre personen är värdig den uppoffringen.
* Att TA DEN STÖRSTA TÅRTBITEN!

HAHAHA. Jag saknar Jenny, jag saknar 2005 och allt buuuws. Jag kan inte ens förklara
det här mejlet jag hittade långt bak i tiden på min hotmail. But it brings back memories.
Vem fan skickar ett mejl till pågen och säger att vi hittat vaniljgifflar i en påse som det står
kanelgifflar på? What differens does it make? För oss spelade det i alla fall stor roll.
(Även om det aldrig hade hänt så..) Ja, dom tog oss i alla fall på allvar.
Det känns skönt att veta att någon "med mjöl på fingarna" svarade seriöst på vårt mejl
med "varma bagarhälsningar". Pågen är då alltid pågen in the end...<3




"Hej Eliana,
 
Tack för ditt mail.
 
Jag skulle behöva lite uppgifter som finns på din påse Gifflar kanel
och det är - bakdag, bäst före datum och en kod som finns under
bäst före datumen.
 
 
Varma bagarhälsningar
Pågen AB
 
 
Margareta Persson
Konsumentforum
 
 
 
 
"Med mjöl på fingrarna"
_______________________
Pågen AB
Margareta Persson
[email protected]
040 - 32 38 60
Hemsida:http://www.pagen.se "

Igår var vi på bio och såg Saw IV, se den! Har man sett dom tre första, måste man se den fjärde också. Och jag är säker på att det kommer en femta. Och en sjätte. Skillnaden är i den här filmen att dom håller hela vägen ut. Dom är genom tänkta och skrämmande. Det hemska är tanken på att det kan finnas människor som dessa, och att man stundsvis förstår dem. En scen med en man som våldtagit och filmat kvinnorna, och sedan mördat dem, blir utsatt för att spänna fast sig själv under hot. Han får välja att inom 60 sekunder trycka ut sina ögon, eller få varje kroppsdel bortsliten. Han väljer ögonen, men hinner bara till ett... Det otäcka i just den scenen, delen av filmen, är att jag verkligen förstår. Jag skulle själv välja att spänna fast det där feta aset och tvinga honom att trycka ut sina ögon. Även om man sen tänker efter att det bara är en film, och att "vem är jag att bestämma vad som är rätt eller fel?"

Skådespeleriet fanns det inget att klaga på, hela filmen ger en sån känsla så att skådespelarna får utrymme till att spela ut sina roller och "överdriva" det hela lite, utan att det uppfattas som överdrivet. Det mesta i filmen ser dessutom verkligt ut, inget märkbarn kunde jag hitta som var animerat eller fånigt gjort. Det är inte för mycket blod, dock för mycke "flashade scener", alltså scener som dom snabbspolar med väldigt korta bilder på blod, människor som skriker osv, som gör en väldigt skärrad i en upprörande scen.


I helhet var filmen klart se värd om man se de andra, även om man inte gjort det, så är det en väldigt bra film i sin gengre.

Tack för att du står vid min sida och sådär duvet..
trotts mina vansinnes utbrott som kan döda.
Tack för att du tycker om mig precis som jag är,
trotts min stora rumpa och klumpiga sätt.
Tack för att du står ut med mig!
trotts min mänsklighet och alla fel.
Tack för att du förstår mig som bara du kan.
trotts mina krav och allt gnäll.
Tack för att du ställer upp för mig.
trotts min dåliga humor och ogreppbara handlingar.
Tack för att du älskar mig .
och låter mig älska dig tillbaka.

Julia! HABIBI! Stjärtstjärna! Getälskling! Ditt djur! Jag ville inte gå
från den där jävla lägenheten på söder, allt va så jävla bra där inne.
Äta sig tjock på chokladkladdkaka och massa grädde, kolla på konstig
film och klippa armband. Fan. Jag vill åka tillbaka NU! NUNUNU!
Och sitta under filten med dig. Du gjorde mig så jävla lugn, efter en
sån här hektisk jävla helg med tusen intryck och femhondra människor,
så träffade jag dig och bara puuuh. Luften gick ur mig och det va bara
så jävla skönt. Så jävla enkelt att umgås med dig. Jag vill inte åka hem.
Vafan är det här. Vill inte mer.



MÅSTE JAG BO I FUCKING JÄVLA KUK LINKÖPING!?

Idag åker jag till Stockholm! Och min mobil har ringt hela dagen, pratat med Elin, Daniéla, ia, Empa, mamma... Det ska bli så jäävla roligt att åka upp! Igår kom jag på en ny frisyr som ser ut som en såndär rockabilly-bulle alla brukar ha! Och den frillan framhäver mina nya glajjor. I´m so happy, happy, happy HAPPY! Khii.


Nu ska jag gosa med Jonatan innan jag åker.



TJIPP!

Jag vill inleda detta inlägg med att i förväg be om ursäkt för det ni kommer läsa, för min åsikt och mitt icke eftertänksamma uttryck. Mer än så kan jag inte säga.


Jag hade lunch på jobbet, var jätteglad för Emelie hade pratat massa om Mary Kay och det verkar så jävla roligt. Jonatan är lagom positiv inställd till det men jag sprudlade av glädje. Jag var på topptopptopp!
På lunchen var jag påväg till Stångåstaden för att hämta en tapetbok, så på vägen tillbaka stöter jag på en spanjor i permobil som började tilltala mig. Jag tänkte att han ville ha hjälp med något eller ville säga hej, vad som helst. Min naturliga reaktion var inte att bara gå förbi och ignorera, det är inte så jag är uppbyggd.
Så till sist tackar jag ja till fikan, hjälper honom in och sen börjar det. Han tar fram sina kreditkort, det var fler kort än jag har pengar på kontot! Så jävla många kort på precis allt du kan tänka dig. Varenda jävla affär i Linköping, varena Galleria och Köpcenter, varenda bank.. Allt.
Sen ger han mig två papp att köpa en tårta för, jag skämdes ihjäl när jag bad om den största tårtan dom hade på stället, och inte ville ta med den. Så dom skar fint upp den stora tårtan och jag klämde i mig en halv bit till hans malande om hur sexig jag var, om pengar, om allt han skulle köpa till mig, om hans andra assistent Amanda som bara glider runt i kortkort, om hans handikapp, om spanien, om pengar pengar pengar och pengar.
Jag visste inte hur jag skulle hantera det. Han hade sån sne syn på kvinnor och skev relation till kärlek. Så jag satt kvar, jag vet inte varför. Jag tyckte inte ens synd om honom, jag vet inte nu i efterhand. Just då var det så intressant att höra honom prata bara, för han är, oundvikligt, en väldigt speciell människa med väldigt spännande levnadssätt. Han trodde verkligen på att bara för han led av en sjukdom så var kärlek, närhet och trygghet uteslutet för honom.

Till slut kom jag loss, när min mobil ringt sju gånger. När jag ätit halva tårtbiten. När jag fått hans nummer, mobilnummer och msn. Då staplade jag ut på gatan alldeles skakig och ringde Jenny. Och då kändes allt lättare, för hon fick mig att skratta bort det. Hade hon varit där, då hade det varit en annan sak. Ingen annan än hon hade kunnat förvandla permobilmongot till något komiskt.



BTW. Manuel, Jonatan är min enda kärlek. Och han är mer värd än alla dina kreditkort, pengar, parfymet, mobiler, kläder, kortkorta kjolar och hotell.

Idag är dagen efter. En bakis dag. En dag efter en liten krogrunda med öl och koda drinkar, dagen efter jävligt bra sex i fyllan och dagen efter när allt bara snurrar. Vi vaknade och åt frukost med Viktor, löven flög omkring utanför och jag längtade ut. Så kommer vi på mitt i allt att vi måste åka iväg för att kolla på kaninen vi ska köpa i Boxholm, så vi stressar iväg med samma buss som Viktor skulle ta för att komma hem till Överum. När vi går av bussen i resecentrum märker vi att vi är en timme ute för tidigt, för idag ska man tydligen ställa tillbaka klockan en timme. Jaha, mhm. Det va ju trevligt! Tja tja.. Där står vi och undrar hur fan ska vi göra. Vänta eller åka hem, åka hem å ladda Jontes mp3 i tio minuter eller... ja, vad ska vi göra? Vi åkte till sist hem. Efter att jag varit på en toalett där ljuset inte fungerade och kissat i mörkret.
Och vi går halva vägen hem och Jontes hand värmde min hela vägen i blåsten. Solen sken men värmde inte. Och jag kunde inte sluta le och skratta. När vi kom hem städade vi lägenheten och gjorde fint, men vi har fortfarande inte hittat mina jävla nycklar. Hm.
Så kom Martin över som vanligt. Det är så mysigt när han ringer på dörren och bara kliver in mitt i vårt kaos. Han bara sätter sig i köksfönstret och kedjeröker och håller långa monologer om knark och piller. Även om jag inte alltid lyssnar så uppskattar jag hans sällskap och närvaro. Det är så skönt att bara ha sällskapet där.
Sen går vi å handlar, tvättar, beställer pizza, lagar mat, spelar åttabit.


Det är sånna här dagar, dagarna efter, som Jonatan och jag bråkar för, slåss för, gråter för, tjaffsar för, hatar varandra för, skiter i varandra för och tar varandra för givet för. Det är dom här dagarna jag vet finns once in a while, och det för dom här dagarna jag går upp på morgonen och försöker varje dag.



Bille the vision and the dancers - Nightmares

Aah. Aa-ah. Jag är ganska bitter. I allmänhet sådär. Överlag så
uppfattas jag som bitter och otrevlig. Inte en person man gärna
tar kontakt med eller väljer att gå fram och fråga om hjälp, för
jag ger ofta ett väldigt otrevligt och nonchalant svar. Plus att
man heller aldrig riktigt vet med mig om jag kommer håna eller
skratta åt dig, för något av dom är det. Det är väldigt liten chans
att jag skulle hjälpa dig utan problem eller bara svara medmänskligt
att jag inte vet eller kan hjälpa dig.
Det är helt enkelt väldigt liten chans att jag skulle ?sänka? mig till
din nivå och bara hjälpa dig om jag kunnat. Utan nej, nejnejnej.
Jag klättrar upp på din rygg och sätter upp en fot på ditt huvud och
skrattar åt dig, ser ner på dig och gör bort dig. Skämtar på din
bekostnad.

Så upplever många mig, som träffat mig några gånger bara.
Och det är helt rätt. Haha. Låter så hemskt, men jag vet att jag
är sådär bitter och sarkastisk mot alltför många och alltför mycket
och ofta, för mitt eget bästa. Eller... För mitt ryktes skull! Men nu
kommer den där bitchiga och fula sidan fram igen, varför ska
jag bry mig om mitt rykte? Ingen kommer någonsin kunna riva
ner mig där jag står på dina axlar och skrattar, ingen kan slå
undan mina fötter för dom vet hur ont det gör när jag sparkar dom
i ansiktet och spottar i deras hår.

Men jag ska jobba på det. Jag ska jobba på att sluta klättra på andra
för att få bättre utsikt där uppefrån, och jag ska jobba på att inte
ha som motto att ?dissa innan du blir dissad.? för det håller inte.



Om jag dör imorgon så dör jag väl med dåligt rykte då,
men jag har i alla fall haft jävligt fin utsikt.