Mrs. Stockholm

Aah. Aa-ah. Jag är ganska bitter. I allmänhet sådär. Överlag så
uppfattas jag som bitter och otrevlig. Inte en person man gärna
tar kontakt med eller väljer att gå fram och fråga om hjälp, för
jag ger ofta ett väldigt otrevligt och nonchalant svar. Plus att
man heller aldrig riktigt vet med mig om jag kommer håna eller
skratta åt dig, för något av dom är det. Det är väldigt liten chans
att jag skulle hjälpa dig utan problem eller bara svara medmänskligt
att jag inte vet eller kan hjälpa dig.
Det är helt enkelt väldigt liten chans att jag skulle ?sänka? mig till
din nivå och bara hjälpa dig om jag kunnat. Utan nej, nejnejnej.
Jag klättrar upp på din rygg och sätter upp en fot på ditt huvud och
skrattar åt dig, ser ner på dig och gör bort dig. Skämtar på din
bekostnad.

Så upplever många mig, som träffat mig några gånger bara.
Och det är helt rätt. Haha. Låter så hemskt, men jag vet att jag
är sådär bitter och sarkastisk mot alltför många och alltför mycket
och ofta, för mitt eget bästa. Eller... För mitt ryktes skull! Men nu
kommer den där bitchiga och fula sidan fram igen, varför ska
jag bry mig om mitt rykte? Ingen kommer någonsin kunna riva
ner mig där jag står på dina axlar och skrattar, ingen kan slå
undan mina fötter för dom vet hur ont det gör när jag sparkar dom
i ansiktet och spottar i deras hår.

Men jag ska jobba på det. Jag ska jobba på att sluta klättra på andra
för att få bättre utsikt där uppefrån, och jag ska jobba på att inte
ha som motto att ?dissa innan du blir dissad.? för det håller inte.



Om jag dör imorgon så dör jag väl med dåligt rykte då,
men jag har i alla fall haft jävligt fin utsikt.