Mrs. Stockholm

Idag är allt så konstigt. Jag ville inte gå upp, och inte sova. Jag hade ont i magen och
mådde illa när jag gick upp, vilket jag fortfarande har, men jag kan inte äta något
fast jag är hungrig. Så jag bakade en kladdkaka när jag kom hem från Emelie, för
att baka eller laga mat brukar göra mig mätt. Så nu mår jag bara illa.
På vägen hem från Emelie ringde jag ia, jag behövde bara gnälla men hon pratade
på om vad som hänt i helgen fast jag redan hört det för hon berättade det igår. Och
hon kom inte ens ihåg att hon hade pratat med mig igår, fast jag då hade ringt henne
för jag mådde piss men då pratade hon om vad som hänt i helgen...
Varför pratar man om sig själv och inte hör att den som ringer mår dåligt? Okej,
det kan hända. Men varför gör man så TVÅ gånger? Och varför kommer man sen
(när man läst det här) och ber om ursäkt, istället för att bara skämmas ordentligt
och aldrig göra om det?

(Varför berättar jag dagen baklänges?)

Jag åkte till Emelie runt fyra för att bli upp-piggad. Och det blev jag! Det är så jävla skönt

att komma dit och träffa henne och lilla Gabriell. Jag fick en foundation i julklapp, vilket

jag blev så jävla glad över. För det är verkligen något jag kan behöva till mitt på började
arbete som Hudvårds konsult.  Mm-m! Och jag fick mat och kaffe och mums-mums!

Och hon fick sin julklapp som hon verkade uppskatta.

Innan det utförde jag inget kreativt under dagen. Jag satt med Shibbi i knät hela förmiddan

och tittade på "Doktorn kan komma" på tv. Han var jättelugn i mitt knä, för första gången

fick man lyfta upp honom och han somnade nästan i mitt knä. Det känns skönt att vi

kommit så långt nu för på onsdag åker vi till Överum och då är det skönt om han kan

tillita sig någon av Jonatan eller mig. Det lär ju inte bli Jonatan eftersom han nyss satte

in hårtorken i det lilla huset Shibbi ligger i och skrämde livet ur honom.  Jag förstår inte

varför någon i världen skulle göra en sån sak. Nu kokar jag mest av ilska och funderar

på att förbjuda Jonatan att röra Shibbi igen. Han är så fucking jävla dum i huvet och

jag blir så sjukt besviken och ledsen på honom när han göra sånna saker och sen

skrattar åt det. Hur tänker man då? Det är bara respektlöst mot Shibbi, mot mig.

Det fyller ingen som helst funktion och han gör bort sig själv genom att visa sin brist

på intelligens. Ibland undrar jag varför jag låter honom gå nära Shibbi eller någon annan

när han utsätter dom för sin dumhet om och om igen, utan att tänka efter och utan

att lära sig av sina misstag...

Jävla måndag.