Mrs. Stockholm

Jag lyckades och har nog aldrig varit så stolt över mig själv. Den här veckan är jag uppskattad, nyköpt och avslappnad. GLAD. Och för att väga upp all denna sprudlande lycka så kommer här en ANTI-lista:


1. Se ut som 30-plus och klä sig i kläder till och med fjorton åringar väljer bort för att det är för kort, u-ringar och slampigt.
2. Nörd-glasögon UTAN glas i. Tjocka plast bågar, stora. Det är inte ens snyggt!
3. Slarvigt uppsatt hår precis som att "det tog två sekunder, jag hann inte mer innan jag gick hemifrån" fastän det tagit minst en timme. Patetiskt.
4. För korta byxor som sitter jätte högt. SLUTA med det. Camel-toe har aldrig varit snyggt, Stig Helmer längden på braxen är INTE okej. Inte okej...
5.  Body. Jag förstår inte varför man skulle vilja knäppa något i grenen och gå runt som Nasse i Nalle Puh. Osexigt, fult och onödigt. En vanlig tisha nerstoppad går precis lika bra. (OCH att dom ofta är u-ringar både fram och bak är inte heller okej.)



Det var svårt att komma på fem fula saker i dagens mode, när man är glad och positiv. Då uppmärksammar man det inte lika mycket för man tänker positiva tankar. Men det gick det med. Dessa fem saker kommer ni (förhoppningsvis) ICKE att se på mig. Någonsin.

Jag bestämde mig för att försöka. Och nu vet jag att jag verkligen gör det. Jag kommer inte bli besviken om jag inte slår i skyarna, men jag kan lättare ta att jag misslyckas om jag vet att jag gjort mitt bästa. Än om jag misslyckas när jag inte ens försökt.

Går vi magkänslan så kommer det få ett positivt utslag.



BTW.
Tjällmo ikväll kanske? Eller baka lite bröd hemma maybe, med min baby? Hm. Gå lite på stan efter jobbet? Mjaaaah. It does not matter. As long as I am with YOU.

Många inlägg idag, kan vara för att det är så jävla tråkigt på jobbet.
Men. Jag vill bara meddela hur jag har det. Och jag har det fint ska ni veta.

Hallon te, äpple och lugnt på telefon. Lutat stolen bakåt i nästan liggande läge.. så nu sitter jag här och dinglar med benen och väntar på att få gå hem. Bara en och en halv timme kvar nu.


NU: Chilla vidare, kanske ta mig en kaffelatte?
SNART: Gå hem, tvätta och ringa Jen.
SEN: Städa och göra melonsmoothie. (för det är jag värd)
FRAMTIDEN: Rensa fisk.

Från och med 2008-09-01 äter jag inte kött. Punkt slut. Det ligger inget grundläggande bakom detta, som att det är för djurens rätt, för att jag inte tycker om kött eller för att det är coolt. När jag för ett och ett halvt år sen slutade äta kött, så mådde jag bara så mycket bättre. Sedan när jag började igen så gick jag upp i vikt, fick sämre kondition, sämre hy och var alls inte lika pigg längre. Det blev dessutom mycket lättare med maten, det kändes enklare att äta. Hela självklanslan kring mat kändes bättre, det är svårt att förklara. Men ni som vet hur svårt jag har det med maten ibland, så förstår ni nog när jag säger att jag har lättare för att äta den med gott samvete.

Jag tror inte att detta berodde på köttet i sig, utan på att jag åt onyttigare när jag åt kött. Och det ligger ju helt och håller hos mig. Tar jag bort köttet, håller jag mer koll på vad jag får i mig, vilka ämnen och näring, vilket gör att jag automatiskt äter nyttigare. Eller, mindre onyttigt.

Jag kommer fortfarande äta kött om jag behöver, finns det inget annat och jag behöver äta, så jag ju inte så dum att jag låter bli att äta helt. Det är ju emotsägelsefullt, med tanke på att hela poängen är nyttighet. Jag är inte omöjlig.

Uppskattning, ärlighet och respekt är det finaste vi har. Allt annat tjaffs om att spendera lagom mycket tid tillsammans så man hinner sakna varandra, allt tjat om att lära känna varandra på djupet, förstå varandra och praaata, planera tillsammans. Stop that. Så länge vi aldrig slutar uppskatta varandra, utan att anstränga oss. Så länge vi vågar vara ärliga, utan att det tar emot. Och så länge vi respekterar varandra, utan att behöva offra delar av oss själva. Då kan vad som helst hända, utan att det berör oss.

I adore you.

Ännu en bra dag. Lill-lördag är här och jag tänker på Jen. Jag vet inte, men lill-lördagar påminner om henne. Dom är bra, ett bra avbryt mitt i veckan som gör en glad, som en påminnelse om att livet är inte så dumt ändå, det är inte långt kvar till helgen.. Jag tror jag tänker på Jen för att hennes ex Jonatan tha gangzta firade lill-lördag. Och torsdag för det bara är en dag kvar till helgen. Fredag också såklart, det var ju fredag. Och sedan lördag dårå. Söndagen också, för att helgen då var slut.

Det här låter fånigt. Men jag ser så jävla mycket fram till att få mina gardiner av mamma som hon syr upp åt mig. Dom är ganska mörkt lila men ännu mörkare lila snirkligt blommönster på. Lite svårt mönster faktiskt, men jag tycker dom var häftiga. Dom ska hänga bakom drapperi-gardiner i guld och vitt. Det låter säkert väldigt konstigt just nu, men det kommer bli SÅ snyggt!

Och sist men inte minst, vill jag idag nämna att det snart är höst, och det gör mig happyhappyhappy. Och att jag saknar Emelie.

over n' out.

Hejdå Mamma. Tack för helgen. Det va jättekul faktiskt. Och tack för hjälpen med gardinerna, blusen du köpte åt mig, maten och sällskapet. Jag hoppas vi ses igen på fredag. Nu ska jag titta på Arn, och sova tidigt. För då kommer Ruttan hit fortare<3

Och här är blusen:

Ja, för det är vi fan värda.Och jag förstår om ni inte tycker vi ska ha vår egen dag, det gör jag verkligen. Vi har redan allt, ska vi även sno en av de 365 dagarna på året nu också? Tänker ni. Mm. Hårt, men så är det. Och den bjuder jag på. Ni kan få behålla Era dagar, så behåller vi Stockholm; Globen, söder, ryktet, myterna, rosenbad, kungahuset, attityden, bratzen, gamla stan, huvudstads-titeln och ja.. de dryga nollåttorna, för oss själva.

Jag tror dessutom att det är ju Det som retar många så mycket. Att ni har fått oss att ge intrycket av att vara så mycket mer, så då godtog vi det och är så mycket mer. Och ni som säger att nollåttor är dryga, det var ni som gjorde oss dryga genom att starta ryktet. Och ni som säger att vi är som alla andra, glöm det. Vi är mer än. Och slutligen, ni som säger att hela debatten är löjlig, ja, må så vara. Men det ändrar ingenting. Att vara nollåtta är ett privelegium, på ett komiskt sätt. Alla driver om det, tycker det är roligt, lite festligt på något humoristiskt sätt. Och det är ett rent nöje för mig, att få stolt
klappa mig själv lite på huvudet och presentera mig som "Elliot, ursäkta min otränade kropp. Men det är Jag som är negern från Stockholm."

Ruttan kom till Linkan imorse. Det var så skönt att se dig. Även om det bara var någon dag sen sist. Det var i och för sig skönt att vara hemma själv igår också. Först lite tråkigt. Men sen så jävla underbart att det var tyst, att äta lite mat och gå och lägga sig och kolla på film själv och bara somna in... Slippa tänka på andra saker. På någon annan. Lite kvalitéts tid för mig själv. Väl behövt.
Och ikväll kommer Sofie! Jag har saknat henne. Jag blev så glad när hon hörde av sig och bad mig ringa, inte för det va länge sen jag såg henne heller... Men ibland så.. Sofie är jävligt bra. Och precis som hon sa "Åååwh! Mysigt att bara va du, jag och Ruttan". Som det SKA vara.

Det ska vara vi tre. Inte två. Inte en. Inte själv. Inte ett par. Utan vi tre, tillsammans. Som dom tre små grisarna, de tre musketörerna, som... Bollman, Pettersson och Andersson.


Kuriosa:

NU: Läsa igenom rättegången för Arbogamorden.
SNART: Gå på rast, stressröka två cigaretter.
SEN: HEM! Leka med Soffipropp & Runken.
IMORGON: Städa för snart kommer mamman!