Mrs. Stockholm

Inatt drömde jag om att jag åt hur mycket blåfisk som helst! Jag åt säkert flera kilo i drömmen och sen spottade jag ut dom och la tillbaka dom i skålen. Sen eskalerade allt, jag åt blå fisk och spottade ut dom överallt! Det låg halvätna äckliga blåfiskar över hela lägenheten, hela jobbet..! Sen när jag vaknade mådde jag illa av allt socker, trodde jag. Och jag var så besviken på mig själv för jag har lovat mig själv att inte äta godis i "onödan". När jag ska äta godis ska det vara för att jag unnar mig, inte bara för att jag är uttråkad, lite små hungrig eller ledsen.

Idag är en jobbig dag. Jag har sovit så konstigt och det var -5 när jag gick utanför dörren imorse. Jag har fått beröm på jobbet från vår uppdragsgivare. Han sa att jag gör ett jättebra jobb och att alla från deras sida är mycket nöjda med mig. Det uppskattas verkligen, jag blir gladare än många andra skulle ha blivit. Jag förverkligar mig själv genom sådan beröm. Men idag hjälper det inte. Ingenting biter. Når fram. Får kontakt.

Det går inte idag.

Det märks att det är måndag, men det gör ingenting.
Jag är lycklig för nu är det bara fyra dagar kvar, sen slipper jag det här. Då börjar jag på ny kula. Nya rutiner, nya tankar, nytt umgänge.



"Nytt år, ny låt, nytt mode, ny glow
Men det är samma gamla kille med ett härligt flow.."


Och helgen var superb hos Tomas i Örebro. Att pappa inte kan lämna mamma ifred och att mamma inte kan sluta dalta med Tomas, är saker som alltid har varit och alltid kommer vara. Utöver det så var hotellnatten med Rut fab och maten mycket god.

Jag tackar.

Just nu är det tusen saker som snurrar.
Nytt jobb, arbetsförmedlnigen, trygghetsrådet, börja ta körkort, läsa fristående kurs i ledarskap och entrepenadskap, åka till Stockholm på workshop, a-kassan... Och utöver allt detta så är det som för alla andra dessa jävla tvätt-tider, passa bussen, komma ihåg att ladda mobilen, betala räkningar och ge katterna mat. Och det är under så här hektiska veckor i livet som det bevisas, jag HAR världens finaste vänner och den mest underbara pojkvännen i världen.


Gör inget imorgon som du kan göra idag.

Picknick på vardagsrumsgolvet, på vår nya matta, med tända ljus och vitt vin, är den bästa picknicken. Och så kollade vi på Clintan, Unforgiven tror jag den hette. För första gången tyckte jag om Clintan.

Min vardag är lyx, det finns inget jag kan sakna.

Hösten är här! Jag gick ut för att fota med Sofie igår, men det syntes inte att hösten kommit än. Jag väntar på röda löv och iskallt ljus utan skuggor. Men jag nöjer mig med regnet och en padda så länge. För det är okej.

I övrigt är allt faktiskt okej. Det är okej att det är höst för sommaren har varit en av dom bästa hittills. Det är okej att det regnar varje dag, för det hör till. Och jag är glad! Jag ser fram emot alla tekvällar, filmkvällar, bio, fika och promenader. Jag vet att jag inte ska jobba på samma jobb i höst nu, och det är både tråkigt och skönt. Jag trivs inte riktigt, och därav är det skönt att inte vara kvar. Men det är tråkigt, för det är bra betalt och enkelt. På måndag ska jag på anställningsintervju. Det kommer gå bra. Det går bra.

Idag kom hösten. Jag hälsar den varmt välkommen. Du är efterlängtat, åtråvärd, vacker och glödande het. Jag älskar dig. Och jag erkänner till och med att ja, jag säger så till alla, men du är min favorit. Du gör mig lugn, ditt ljus gör mig vacker och jag behöver dig.

Jag saknar dig, Jen. Så väldigt mycket. Jag saknar den där sommaren, den där platsen, solen, musiken, känslan.. Jag skulle inte byta något i världen mot det jag har idag samtidigt som jag skulle ge vad som helst för att få sitta där med dig igen. Just den dagen.

Det är så svårt att förklara, men jag tror Du vet.
Du vet mer än många andra. Förstår det som många
andra inte alls förstår. Jag kan inte beskriva det
bättre än att jag saknar dig, gränslöst mycket.

Har du någonsin begått en handling som enbart är till någon annans fördel, oavsett vad det kostar dig? En handling utöver vad som förväntas av dig som vän, flickvän/pojkvän eller släktning. Enbart för att se någon annan glädjas. Testa det någon gång.

Tänk om och tänk rätt. Sätt inte dig själv i första rummet, hela jävla tiden.



Jag börjar tröttna.

Jag orkar inte höra på allt jävla gnäll så jag stänger mig själv ute idag. Lämna mig ifred. Smitta mig inte med er negativitet. Klaga gärna över saker som går att lösa, men inte i närheten av mig. Så löser jag det, genom att hålla mig undan tills allt klarnat.


I don´t need it.

Jag är alldeles upprymd. Kan inte sluta le.
Igår road-trippade jag, Rutger<3, Sofie och Dan ner till Smålands pärla: Överum. Vi gick på en loppis som var obemannad så vi kunde inte köpa något. Jag och Rutger strosade i vattnet vid Jons-äng och solade på bryggan. Sen plockade vi liljekonvaljer och åkte hem till mitt happy-place, Nettan och Christer.
När Christer kom hem sen precis innan vi skulle åka trodde jag att jag skulle börja gråta. Jag saknar er så otroligt mycket. Ni betyder så mycket för mig.
Jag var så glad över att se er igen. Den här sommaren ska bli annorlunda. Den här sommaren ska jag ta vara på allt.

Tack för att ni finns, familjen Hultberg. Det finns ingen som ger mig en sån trygghet som ni. Kramen jag fick av Christer igår, när han bara höll om mig och sa att vad som än händer så ska jag höra av mig om jag behöver hjälp. "Det tar ju bara 40 minuter så är jag hos dig! Det vet du ju." sa han. Den kramen tog ner mig på jorden igen och nu kan inget stoppa mig.


Som du kanske redan vet... Jag är oslagbar.

Jag undrar hur många dagar det ska behöva gå innan man vänjer sig.
Eller det vänder.
Vänder till något bättre.
Men kan det bli bättre när det redan är som bäst?
Vad gör man om man inte nöjer sig?

Jag saknar dig mormor. Kom tillbaka så alla slipper vara ledsna.
Kom tillbaka så morfar slipper vara ensam.
Jag saknar ditt pyssel och dina päron i maten som jag måste peta bort.


Jag vänjer mig nog aldrig vid att du inte finns kvar.
Och jag vet att det är okej.

Till slut så vänjer man sig.
Vänjer sig vid allt.
Vid vad som helst.


And I like it.