Mrs. Stockholm

Jenny har fått mig att blogga!

Jag insåg för två sekunder sen hur glad Jenny kan göra mig. Och hur snabbt någon kan förstöra det. Jenny gör allt klart, får mig att se saker på andra sätt. Bara att hon frågade om hur det skulle bli nu när Julia kommer ikväll, så insåg jag hur kul det kommer bli. Hela den här veckan har sugit och jobbet gåt piss, Jonatan är dryg och chefen bara är på mig i allmänhet. Vanligtvis kan jag ta det här, och nu när Julia kommer ikväll så visste jag inte om jag bara va utmattad och trött och inte orkade med det, eller om det skulle bli kul. Men nu vet jag att det kommer bli underbart roligt. Så jävla soft bara.
Sen när jag kommer in från att ha rökt säger Jonte "Du kanske skulle prova att jobba lite också...!" Och det sänkte mig så totalt. Igår ville jag bara gråta innan jag gick hem och nu känns det likadant. Dom jag ringer till slänger på i örat på mig, vill inte ha eller har aldrig haft Ventelo, eller så är dom arga för att vi ringt för många gånger. Och det är så tröttsamt och det tär på en att få höra att man är dum i huvet, ska sluta ringa, kan dra åt helvete, borde skaffa ett riktigt jobb osv osv. Det är inte så motiverande. Sen att chefen kommer å säger att jag borde kunna bättre, att det är mitt fel att jag inte säljer osv.. Det känns inte heller så pepp.
När man då försöker och ringer och ringer och ringer.. och tar mer och mer skit.. då när någon kommer å säger "Du kanske skulle prova att jobba lite också..." känns det bara som om.. Nae. Skit i det!



Nu lägger jag ner den här verksamheten, väntar på att Julia kommer och ringer Jen ikväll..









Julia, Mrs. Jen & Mrs. Elli på bratfest i nockeby.