Mrs. Stockholm

Mh. Efter samtalet idag, baby, om hur andra ser dig, så insåg jag hur lite jag talar om för dig hur jag ser dig. För vissa saker, ja, det har vi ju diskuterat förut, behöver man inte alltid säga till alla. Dom behöver inte alltid höra det, om vad jag tycker och tänker osv. Men det kan också ta överhanden, och göra så att man inte säger något alls. Och glömmer bort att säga alla dom bra sakerna. För lika väl, som en del idioter, och du vet vilka jag menar, kan sitta och tro sig ha rätten att peka ut alla ens dåliga sidor och verkligen trycka på ömma punkter med flit, så borde jag ha samma rätt att peka ut alla dina bra sidor och puscha dom starka punkterna att bli ännu starkare!
Precis som vi sa, vid övergångstället vid torget, där din skola ligger, när vi va på väg till ett café (som va stängt), att varför jobba på dom dåliga sidorna när man har bra sidor? Jobba på dom bra sidorna, och bli grym istället för halvbra på allting.

Och nu, till själva poängen.
Älskade, vackra, underbara Jen. Jag tycker du har en fantastisk fantasi, väldigt livlig och ja... orginell. Du är väldigt nyskapande, tänker positivt, tittar upp i himlen och inte ner i marken. Du är öppen, lättsam och gör människor glada väldigt lätt. Det jag tycker allra bäst om hos dig är att du är så äkta och rent, du är ärlig och precis. Inte pretansiöst eller sårande, utan bara glasklar.

Jag uppfattar dig som väldigt medveten om dig själv, om dina brister och dina fördelar. Du vet vad du är bra på, och du vet vad du behöver jobba på för du pratar mycket om det och om dig själv. Du speglar dig väldigt mycket i andra, och kan ta kritik likaväl som en komplemang. Och framför allt, så är du en sån jävla bra vän. Det låter som en fet klysha, men du är verkligen det. Du ger ärlig kritik, ger många synvinklar, kan säga emot, kan säga åt mig att tänka efter, och du stöttar i alla situationer. Det finns inte en ända gång jag pratat med dig och sen lagt på och inte känt mig gladare och mer motiverad till saker. Inte en enda gång jag varit ledsen och pratat med dig, och du tröstat mig för du är så uppmärksam. Du frågar och rotar tills du får veta om allt verkligen är bra, och får du inte reda på det så skriver du, ringer du och tar reda på det ändå. Du visar verkligen att du bryr dig.

Och som andra säger om dig att du måste ta hand om dig själv istället för andra, det håller jag inte med om. Det låter konstigt nu, som om du ska ta hand om mig istället. Men jag tycker mer att du måste låta dig bli omhändertagen. För ingen varken vill eller kan ta hand om sig själv. Det är inte så vi är uppbyggda, inte så vi fungerar.

Du är en sån stor njutare av livet, av mat, av att ha roligt, av allt du tycker om. Du ger det tid att växa till något vackert och stort, och sedan njuter du av det. Och det älskar jag hos dig. För när man är med dig, då blir varje dag speciell och varje stund njutbar. Solen skiner starkare, vinder blåser mer uppfriskande och skrattet är ärligare.


Allt jag ville säga var egentligen bara att jag saknar dig.