Mrs. Stockholm

Det fina med natten som var, är att vi lagade middag sju på morronen när vi kommit hem från sjukhuset.
Och det fina  med det var att det inte gjorde ont igen.

Jonatan väckte mig tio över två, och sa att det gör ont. Han sa inget mer. Men jag såg ju på honom hur han krampade, vred på sig samtidigt som han bara ville ligga stilla och slappna av. Och när jag väl vaknat till liv själv, och inser att jag inte kan göra något så blir jag livrädd. På två sekunder har jag stängt av datorn, tv:n, mata shibbi, lagt ner allt i min handväska, släckt alla lampor och ringt en taxi. Jag har ingen aning om hur lång tid det tog, eller vad jag egentligen gjorde. Men det är knas hur man tänker i vissa situationer.
So off we go.

När vi kommer dit kan man ju tro att akuten är stängt. Jag tror aldrig jag sett någon arbeta så långsamt. Herregud. Dom ignorerade Jonatan när han försökte förklara vad som gjorde ont, dom svarade inte på frågor, det tog dom över en timme att få tillbaka blodprovssvar, för att sedan komma in och säga att alla värden såg bra ut.
Så när vi sitter i undersökningsrum 13 och väntar, så kommer det in stormandes en bredaxlad, hårig man, men mellanösteuropeiskt ursprung. Han pratar med hög röst när han ställer sig två millimeter från Jonatan:
- Är det du som har ont!?
- Eh.. jaaa...
- Gör det ont att sitta?!
- Ja, det gör skitont då..
- Mhmm..mhhh.. jaa, juste..mh.
Mumlar farbror mupp-doktorn för sig själv. Och så ställer han sig bakom Jonatan och ger honom fyra fem knytnävslagg i ryggen där han har ont. Och jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.
- Du ska få smärtstillande. En spruta voltaren här. Den minskar krampen i muskeln.
Och jag trodde han skulle få den i muskeln, på stället där han hade ont.. Men det slapp han.
Och i nästa sekund stormar farbror mupp-doktorn ut ur rummet och kommer aldrig mer tillbaka.

Vi satt där i tre timmar och väntade, för att få ge blodprov och få en smärtlindrande spruta.
Inte en jävel pratade med oss och förklarade vad som pågick, varför det gör ont, varför man får njursten, om smärtan kommer tillbaka när sprutan slutat värka, om det är något vi ska tänka på.. Ingenting.

Och sen kommer en läspande idiot till läkare in och säger att vi kan gå. Mhm. Tack. Ett recept på voltaren och en liten klapp på huvudet. Tack&Hej.