TISDAG.
mjah. helgen har varit väldigt konstig. ett kaos av plaza, jobbet, för mycket vin, rutger och sen landade jag mellan sofies tuttar. vart ska detta sluta, tänkte jag.och sen blev det tjällmo MARKEN på lördan. hobbebobbe va lustig. och på kvällen dracks det vin, öl, cider och hela lilla Tjällmo livades upp. kvällens botten var Mimmi. det var länge sen jag var så arg på någon. och det händer nästan aldrig. men bjuder man hem någon till sig, erbjuder man sovplats och har sagt att man tycker om denna person, då gör man inte så som hon gjorde.
hon söp sig aspackad, kallade mig för fitta och sket totalt i den person hon bjudit hem till sig. och det gjorde mig så arg. och det var tur att hon sprang iväg till sina kompisar (som jag inte förstår hur dom står ut med henne) istället för att prata med mig för jag hade skrikit mig hes över den lilla människan.
sen gick vi hem. och jag försökte, verkligen kämpade, för att hålla mig vaken tills solen gick upp men förlåt, älskling. jag kunde inte. det kändes som i titanic när leonardo sakta sjunker ner mot botten. och på söndagen åkte vi till.. ett bad ställe. men albin. mm-m. och det va helt jävla underbart i vattnet! oh. och sen på söndag kvällen/natten.. då fallerade liksom allt. jonatan ringde och jag har inte varit så orolig på väldigt länge. det kändes som om någon dragit min kropp ut&in och vi slängde oss in i bilen. hem till linköping. och det blev en väldigt lång natt. och egentligen.. ändra fram tills nu har jag skakat. nu har jag lugnat ner mig. fått tänka igenom allt. och jag vill så gärna finnas där för dig. men jag vet inte om jag alltid kan. jag är inte trött för att det inte är värt att hjälpa dig, eller på något sätt ansträngande, jag är bara trött för att jag alltid måste jaga dig, brotta ner dig och halvt nocka dig innan du ens kan erkänna att du behöver hjälpen. det vore så mycket enklare för oss båda om du kunde
be om hjälpen, istället för att dra med mig på en berg&dalbana tur varje gång. det gör bara att jag drar mig tillbaka, till mina egna små karuseller. dom går tillräckligt fort mig som det är.
nu är det bara 32 minuter kvar. sen går jag ner till priso och köper mig lite jordgubbar. åker hem till ruttan o chillar vidare. för snart jävla äre stockholm. <3
hon söp sig aspackad, kallade mig för fitta och sket totalt i den person hon bjudit hem till sig. och det gjorde mig så arg. och det var tur att hon sprang iväg till sina kompisar (som jag inte förstår hur dom står ut med henne) istället för att prata med mig för jag hade skrikit mig hes över den lilla människan.
sen gick vi hem. och jag försökte, verkligen kämpade, för att hålla mig vaken tills solen gick upp men förlåt, älskling. jag kunde inte. det kändes som i titanic när leonardo sakta sjunker ner mot botten. och på söndagen åkte vi till.. ett bad ställe. men albin. mm-m. och det va helt jävla underbart i vattnet! oh. och sen på söndag kvällen/natten.. då fallerade liksom allt. jonatan ringde och jag har inte varit så orolig på väldigt länge. det kändes som om någon dragit min kropp ut&in och vi slängde oss in i bilen. hem till linköping. och det blev en väldigt lång natt. och egentligen.. ändra fram tills nu har jag skakat. nu har jag lugnat ner mig. fått tänka igenom allt. och jag vill så gärna finnas där för dig. men jag vet inte om jag alltid kan. jag är inte trött för att det inte är värt att hjälpa dig, eller på något sätt ansträngande, jag är bara trött för att jag alltid måste jaga dig, brotta ner dig och halvt nocka dig innan du ens kan erkänna att du behöver hjälpen. det vore så mycket enklare för oss båda om du kunde
be om hjälpen, istället för att dra med mig på en berg&dalbana tur varje gång. det gör bara att jag drar mig tillbaka, till mina egna små karuseller. dom går tillräckligt fort mig som det är.nu är det bara 32 minuter kvar. sen går jag ner till priso och köper mig lite jordgubbar. åker hem till ruttan o chillar vidare. för snart jävla äre stockholm. <3
Kommentarer
Trackback
