TORSDAG.
Det finns massvis med saker att säga idag. Det bubblar i huvudet.
Det första är att Rut ska på anställningsintervju idag. Jag hoppas så mycket för hans skull. Och framför allt för hans skull, inte för pengarnas skull. Pengarna är såklart behövda, och det är irriterande att inte ha några. Men jag hoppas att det går bra och att han får jobba inom vikariebanken - för han skulle bli så lycklig då. Han skulle känna sig så behövd, uppskattad och efterlängtad. Och det är han värd, om någon! Han vill det här så mycket, och han om någon är värd att få vad han vill ha.
En annan sak att prata om är Styrbjörn! Vem heter så egentligen? Ja, alla som heter Styrbjörn heter ju uppenbarligen Styrbjörn.. men vem döper någon till något sånt? Det är det märkligaste namn jag kan komma på, som ändå är accepterat. Det är inte konstigt som Amadeus, men heller inte lika gubb-gulligt som Melker. Det är bara så... jag vet inte. Det känns liksom kämpigt, som att man har mycket att styra med och lite meckigt att heta Styrbjörn. Som att piss i motvind. Jag är fascinerad - eller vad det nu heter.
Och! En till sak att tänka på. Igår hade jag och Rut en flera timmar lång diskussion om könsroller och om män och kvinnor är lika mycket värda osv. Rut förespråkade att kvinnor är mer värda och att kvinnor borde tas om hand om mer, ex. inte få rycka ut i krig. Inte för att kvinnor inte klarar av det, utan för att kvinnor ska man vara rädd om. Dom är värda mer liksom. Jag förespråkade att alla är lika värda och att kvinnor inte är mer värdefulla än män. Det är liksom ingen risk att kvinnorna skulle ta slut, så vi behöver inte spara på dom direkt.
Själva ämnet är inte det intressanta, det jag är glad för är att vi tyckte olik - diskuterade - argumenterade - lyssnade - förstod varandra - och sen var det bra så. Det har typ aldrig hänt förut. Antingen så slutar vi diskutera för att det inte går utan att börja bråka, eller så börjar vi bråka.
Men det var så skönt att jag faktiskt inte tog illa upp (jag brukar göra det om Rut börjar hånar mina åsikter) - och för att Rut inte blev sur (han blir det för att jag inte ger mig och vill diskutera).
Det låter säkert konstigt, men jag trodde inte vi kunde komma varandra närmre men igår var det som att vi upptäckte ytterligare en sak vi har gemensamt.
Jag är glad iaf!
Kent – Vad två öron klarar
Uh. Nu har jag fått skriva av mig. Nu fortsätter jag lyssna på Kent och må bra. Hej påre!
Det första är att Rut ska på anställningsintervju idag. Jag hoppas så mycket för hans skull. Och framför allt för hans skull, inte för pengarnas skull. Pengarna är såklart behövda, och det är irriterande att inte ha några. Men jag hoppas att det går bra och att han får jobba inom vikariebanken - för han skulle bli så lycklig då. Han skulle känna sig så behövd, uppskattad och efterlängtad. Och det är han värd, om någon! Han vill det här så mycket, och han om någon är värd att få vad han vill ha.
En annan sak att prata om är Styrbjörn! Vem heter så egentligen? Ja, alla som heter Styrbjörn heter ju uppenbarligen Styrbjörn.. men vem döper någon till något sånt? Det är det märkligaste namn jag kan komma på, som ändå är accepterat. Det är inte konstigt som Amadeus, men heller inte lika gubb-gulligt som Melker. Det är bara så... jag vet inte. Det känns liksom kämpigt, som att man har mycket att styra med och lite meckigt att heta Styrbjörn. Som att piss i motvind. Jag är fascinerad - eller vad det nu heter.
Och! En till sak att tänka på. Igår hade jag och Rut en flera timmar lång diskussion om könsroller och om män och kvinnor är lika mycket värda osv. Rut förespråkade att kvinnor är mer värda och att kvinnor borde tas om hand om mer, ex. inte få rycka ut i krig. Inte för att kvinnor inte klarar av det, utan för att kvinnor ska man vara rädd om. Dom är värda mer liksom. Jag förespråkade att alla är lika värda och att kvinnor inte är mer värdefulla än män. Det är liksom ingen risk att kvinnorna skulle ta slut, så vi behöver inte spara på dom direkt.
Själva ämnet är inte det intressanta, det jag är glad för är att vi tyckte olik - diskuterade - argumenterade - lyssnade - förstod varandra - och sen var det bra så. Det har typ aldrig hänt förut. Antingen så slutar vi diskutera för att det inte går utan att börja bråka, eller så börjar vi bråka.
Men det var så skönt att jag faktiskt inte tog illa upp (jag brukar göra det om Rut börjar hånar mina åsikter) - och för att Rut inte blev sur (han blir det för att jag inte ger mig och vill diskutera).
Det låter säkert konstigt, men jag trodde inte vi kunde komma varandra närmre men igår var det som att vi upptäckte ytterligare en sak vi har gemensamt.
Jag är glad iaf!
Kent – Vad två öron klarar
Uh. Nu har jag fått skriva av mig. Nu fortsätter jag lyssna på Kent och må bra. Hej påre!
Kommentarer
Trackback
