Kanelgiffel.

HAHAHA. Jag saknar Jenny, jag saknar 2005 och allt buuuws. Jag kan inte ens förklara
det här mejlet jag hittade långt bak i tiden på min hotmail. But it brings back memories.
Vem fan skickar ett mejl till pågen och säger att vi hittat vaniljgifflar i en påse som det står
kanelgifflar på? What differens does it make? För oss spelade det i alla fall stor roll.
(Även om det aldrig hade hänt så..) Ja, dom tog oss i alla fall på allvar.
Det känns skönt att veta att någon "med mjöl på fingarna" svarade seriöst på vårt mejl
med "varma bagarhälsningar". Pågen är då alltid pågen in the end...<3




"Hej Eliana,
 
Tack för ditt mail.
 
Jag skulle behöva lite uppgifter som finns på din påse Gifflar kanel
och det är - bakdag, bäst före datum och en kod som finns under
bäst före datumen.
 
 
Varma bagarhälsningar
Pågen AB
 
 
Margareta Persson
Konsumentforum
 
 
 
 
"Med mjöl på fingrarna"
_______________________
Pågen AB
Margareta Persson
[email protected]
040 - 32 38 60
Hemsida:http://www.pagen.se "

Saw IV

Igår var vi på bio och såg Saw IV, se den! Har man sett dom tre första, måste man se den fjärde också. Och jag är säker på att det kommer en femta. Och en sjätte. Skillnaden är i den här filmen att dom håller hela vägen ut. Dom är genom tänkta och skrämmande. Det hemska är tanken på att det kan finnas människor som dessa, och att man stundsvis förstår dem. En scen med en man som våldtagit och filmat kvinnorna, och sedan mördat dem, blir utsatt för att spänna fast sig själv under hot. Han får välja att inom 60 sekunder trycka ut sina ögon, eller få varje kroppsdel bortsliten. Han väljer ögonen, men hinner bara till ett... Det otäcka i just den scenen, delen av filmen, är att jag verkligen förstår. Jag skulle själv välja att spänna fast det där feta aset och tvinga honom att trycka ut sina ögon. Även om man sen tänker efter att det bara är en film, och att "vem är jag att bestämma vad som är rätt eller fel?"

Skådespeleriet fanns det inget att klaga på, hela filmen ger en sån känsla så att skådespelarna får utrymme till att spela ut sina roller och "överdriva" det hela lite, utan att det uppfattas som överdrivet. Det mesta i filmen ser dessutom verkligt ut, inget märkbarn kunde jag hitta som var animerat eller fånigt gjort. Det är inte för mycket blod, dock för mycke "flashade scener", alltså scener som dom snabbspolar med väldigt korta bilder på blod, människor som skriker osv, som gör en väldigt skärrad i en upprörande scen.


I helhet var filmen klart se värd om man se de andra, även om man inte gjort det, så är det en väldigt bra film i sin gengre.

Jonatan<3

Tack för att du står vid min sida och sådär duvet..
trotts mina vansinnes utbrott som kan döda.
Tack för att du tycker om mig precis som jag är,
trotts min stora rumpa och klumpiga sätt.
Tack för att du står ut med mig!
trotts min mänsklighet och alla fel.
Tack för att du förstår mig som bara du kan.
trotts mina krav och allt gnäll.
Tack för att du ställer upp för mig.
trotts min dåliga humor och ogreppbara handlingar.
Tack för att du älskar mig .
och låter mig älska dig tillbaka.

mad world.

Jag vet inte alls vad jag ska säga. Eller skriva. Men jag är glad. Och lugn. Och glad. Och glad..
Det va längesen jag var så här lugn. Jag tror det kan varit Stockholmsresan som gjort det.
Jag lärde mig att ha kul, fullt ut. För det hade jag verkligen, hela helgen. Jag träffade underbara
människor, och även om dom inte kände för att göra det jag kände för eller inte va på samma
humör som mig, så hade jag kul. Jag sket i att det blev stressigt på fredan, och jag sket i att
träffa en del människor jag skulle träffat på fredan för att verkligen hinna vara med Empa.
Det är värt att prioritera bort saker för att hinna med saker.
Och på lördagen så sket jag i att gå upp, jag sov så jävla skönt i Empas säng. Och jag struntade
i att höra av mig till allt och alla. De som ville träffa mig fick väl ringa själva då. Och på lörda kävllen
struntade jag i att ia va grinig som fan och gnällde, jag struntade i att Mia va aspackad och skrek
och jag sket totalt i att det va typ femtiminus ute eller när jag kom hem. Ingenting spelade någon
roll för jag va i Stockholm, och ingen kunde förstöra det för mig heller.


Tack Empa, för att du gjorde min helg helt underbar. Jag har inte haft så kul på jävligt länge.
Jag behöver dig för att skratta, jag behöver dig för att vara lugn. Du ger mig något jag tar
emot av väldigt få.
Tack Jenny för att du ringde på söndakvällen och höll mig sällskap en stund. Jag saknar dig
så äckligt mycket. Och jag hoppas att du kommer hit snart, till mit kaos.
Tack Tomas för att du höll mig sällskap på vägen upp till Stockholm! Fira jul med oss i år<3
TACK JONATAN<3<3<3 För att du är så fucking jävla underbar, för att du står ut med mig när
jag bara är tjock och grinig, när jag är ego och självisk, när jag slår på dig och skriker,
när jag skiter i saker, när jag inte ätit på hundra år och förvandlas till Pruskeluskan! Jag tänker
inte be om ursäkt, men jag tackar dig för att du är du och för att du står ut med mig.







image26

~* Gary Jules - Mad world *~


JOULIETT<3

Julia! HABIBI! Stjärtstjärna! Getälskling! Ditt djur! Jag ville inte gå
från den där jävla lägenheten på söder, allt va så jävla bra där inne.
Äta sig tjock på chokladkladdkaka och massa grädde, kolla på konstig
film och klippa armband. Fan. Jag vill åka tillbaka NU! NUNUNU!
Och sitta under filten med dig. Du gjorde mig så jävla lugn, efter en
sån här hektisk jävla helg med tusen intryck och femhondra människor,
så träffade jag dig och bara puuuh. Luften gick ur mig och det va bara
så jävla skönt. Så jävla enkelt att umgås med dig. Jag vill inte åka hem.
Vafan är det här. Vill inte mer.



MÅSTE JAG BO I FUCKING JÄVLA KUK LINKÖPING!?

STOCKHOLM !!!

Idag åker jag till Stockholm! Och min mobil har ringt hela dagen, pratat med Elin, Daniéla, ia, Empa, mamma... Det ska bli så jäävla roligt att åka upp! Igår kom jag på en ny frisyr som ser ut som en såndär rockabilly-bulle alla brukar ha! Och den frillan framhäver mina nya glajjor. I´m so happy, happy, happy HAPPY! Khii.


Nu ska jag gosa med Jonatan innan jag åker.



TJIPP!

permobilmongo.

Jag vill inleda detta inlägg med att i förväg be om ursäkt för det ni kommer läsa, för min åsikt och mitt icke eftertänksamma uttryck. Mer än så kan jag inte säga.


Jag hade lunch på jobbet, var jätteglad för Emelie hade pratat massa om Mary Kay och det verkar så jävla roligt. Jonatan är lagom positiv inställd till det men jag sprudlade av glädje. Jag var på topptopptopp!
På lunchen var jag påväg till Stångåstaden för att hämta en tapetbok, så på vägen tillbaka stöter jag på en spanjor i permobil som började tilltala mig. Jag tänkte att han ville ha hjälp med något eller ville säga hej, vad som helst. Min naturliga reaktion var inte att bara gå förbi och ignorera, det är inte så jag är uppbyggd.
Så till sist tackar jag ja till fikan, hjälper honom in och sen börjar det. Han tar fram sina kreditkort, det var fler kort än jag har pengar på kontot! Så jävla många kort på precis allt du kan tänka dig. Varenda jävla affär i Linköping, varena Galleria och Köpcenter, varenda bank.. Allt.
Sen ger han mig två papp att köpa en tårta för, jag skämdes ihjäl när jag bad om den största tårtan dom hade på stället, och inte ville ta med den. Så dom skar fint upp den stora tårtan och jag klämde i mig en halv bit till hans malande om hur sexig jag var, om pengar, om allt han skulle köpa till mig, om hans andra assistent Amanda som bara glider runt i kortkort, om hans handikapp, om spanien, om pengar pengar pengar och pengar.
Jag visste inte hur jag skulle hantera det. Han hade sån sne syn på kvinnor och skev relation till kärlek. Så jag satt kvar, jag vet inte varför. Jag tyckte inte ens synd om honom, jag vet inte nu i efterhand. Just då var det så intressant att höra honom prata bara, för han är, oundvikligt, en väldigt speciell människa med väldigt spännande levnadssätt. Han trodde verkligen på att bara för han led av en sjukdom så var kärlek, närhet och trygghet uteslutet för honom.

Till slut kom jag loss, när min mobil ringt sju gånger. När jag ätit halva tårtbiten. När jag fått hans nummer, mobilnummer och msn. Då staplade jag ut på gatan alldeles skakig och ringde Jenny. Och då kändes allt lättare, för hon fick mig att skratta bort det. Hade hon varit där, då hade det varit en annan sak. Ingen annan än hon hade kunnat förvandla permobilmongot till något komiskt.



BTW. Manuel, Jonatan är min enda kärlek. Och han är mer värd än alla dina kreditkort, pengar, parfymet, mobiler, kläder, kortkorta kjolar och hotell.

RSS 2.0