ONSDAG.

Idag är en jävligt bra dag.
Ruttan<3 sov hos mig inatt, vilket gör att varje dag jag vaknar bredvid honom blir en bra dag.
Plus att jag fick ut mitt schema nu på morgonen på jobbet, och jag vill ge ett stort tack till min chef Anna som uppfyllt alla mina önskemål om ledighet, ändrade tider osv. Det är guld värt för mig! Nu finns det till och med en chans att allt går ihop.
Och med tanke på lönespecen jag fick i förrgår så är jag grymt motiverad till att gå till jobbet. Oavsett var och hur jag sovit, hur jag mår, om jag är sjuk eller har ont någonstans. Jag kommer komma. NO MATTER WHAT. I will make it.

Jag känner mig uppskattad, snygg, älskad, lyckad och framgångsrik idag.
Och jag vet att det kommer hålla i sig. Det är sommar, baby, sommar för fan!




Jag hoppas. Jag hoppar. Jag flyger!

TORSDAG.

Jobba. Hem. Hänga tvätt. Duscha. Platta håret. Packa. Äta mat.
Städa åt Alfons. Plocka i ordning. Ta upp tvätten. Springa till bussen.
Möta Jonatan och få vin. Ta bussen. Chilla. Möta Lottie. Åka hem.

MÅÅÅÅÅÅÅÅÅL!


För där borta, i Tjällmo, det känns så oändligt långt bort just nu, men där
väntar min Ruttan på mig. Och helvete vad glas jag kommer bli när jag
bara ser dig. Jag saknar dig så mycket!
De senaste veckorna har varit hemska, och du har varit min klippa.
Tack<3


TORSDAG.

det stormar runt omking.
allt rasar och förfaller.
och i mitten står jag.
och på andra sidan tornadorn står du.
och jag förstår inte hur jag någonsin ska kunna nå dig.
eller vad som ens skapat denna storm.
var det du eller jag?

det är som om alla andra glider igenom tornadorn,
utan problem. men så fort jag kommer nära, dras
jag upp i den. jag vill bara ha dig på samma sida.
gräset Är mycket gröna här. jag lovar.

kom hit. kom till mig.ingenting kommer bli som förut. det går bara inte.
tornadorn har röjt bort det mesta.
men gräset Är mycket grönare här. jag lovar.

och därför gör det inget att det aldrig kan bli som förut.
bara du kommer över hit så jag kan prata med dig.
jag har skrikit mig hes nu.
och stångat mig blodig.
jag sätter mig här och väntar. på andra sidan. på dig.
för att du ska komma hit. där gräset Är mycket grönare.

TORSDAG.

det ligger som ett pirr i hela luften. en förväntan.
runt omkring mig.
det bara skriker, överallt, hysteriskt!

STOCKHOLM, BABY! STOCKHOLM FÖR FAAAN!

men jag chillar vidare här vid mitt minimala skrivbord,
käkar äpple päpple och lägger upp amorteringsplaner
till klockan blir 15:05 och jag kastar mig ut genom
portarna. in i sofies bild, bort till jeppe, ner till stan igen
och över rutger! in på tåget... mhm. ikväll händer, honey.
men du vet ingenting. ... psscchhyy...!




Stockholm, baby. Stockholm för faan.
Jag har aldrig behövt dig så som jag behöver dig NU.

TISDAG.

mjah. helgen har varit väldigt konstig. ett kaos av plaza, jobbet, för mycket vin, rutger och sen landade jag mellan sofies tuttar. vart ska detta sluta, tänkte jag.och sen blev det tjällmo MARKEN på lördan. hobbebobbe va lustig. och på kvällen dracks det vin, öl, cider och hela lilla Tjällmo livades upp. kvällens botten var Mimmi. det var länge sen jag var så arg på någon. och det händer nästan aldrig. men bjuder man hem någon till sig, erbjuder man sovplats och har sagt att man tycker om denna person, då gör man inte så som hon gjorde.
hon söp sig aspackad, kallade mig för fitta och sket totalt i den person hon bjudit hem till sig. och det gjorde mig så arg. och det var tur att hon sprang iväg till sina kompisar (som jag inte förstår hur dom står ut med henne) istället för att prata med mig för jag hade skrikit mig hes över den lilla människan.
sen gick vi hem. och jag försökte, verkligen kämpade, för att hålla mig vaken tills solen gick upp men förlåt, älskling. jag kunde inte. det kändes som i titanic när leonardo sakta sjunker ner mot botten. och på söndagen åkte vi till.. ett bad ställe. men albin. mm-m. och det va helt jävla underbart i vattnet! oh. och sen på söndag kvällen/natten.. då fallerade liksom allt. jonatan ringde och jag har inte varit så orolig på väldigt länge. det kändes som om någon dragit min kropp ut&in och vi slängde oss in i bilen. hem till linköping. och det blev en väldigt lång natt. och egentligen.. ändra fram tills nu har jag skakat. nu har jag lugnat ner mig. fått tänka igenom allt. och jag vill så gärna finnas där för dig. men jag vet inte om jag alltid kan. jag är inte trött för att det inte är värt att hjälpa dig, eller på något sätt ansträngande, jag är bara trött för att jag alltid måste jaga dig, brotta ner dig och halvt nocka dig innan du ens kan erkänna att du behöver hjälpen. det vore så mycket enklare för oss båda om du kunde be om hjälpen, istället för att dra med mig på en berg&dalbana tur varje gång. det gör bara att jag drar mig tillbaka, till mina egna små karuseller. dom går tillräckligt fort mig som det är.

nu är det bara 32 minuter kvar. sen går jag ner till priso och köper mig lite jordgubbar. åker hem till ruttan o chillar vidare. för snart jävla äre stockholm. <3









 








RSS 2.0