dagen efter.
Idag är dagen efter. En bakis dag. En dag efter en liten krogrunda med öl och koda drinkar, dagen efter jävligt bra sex i fyllan och dagen efter när allt bara snurrar. Vi vaknade och åt frukost med Viktor, löven flög omkring utanför och jag längtade ut. Så kommer vi på mitt i allt att vi måste åka iväg för att kolla på kaninen vi ska köpa i Boxholm, så vi stressar iväg med samma buss som Viktor skulle ta för att komma hem till Överum. När vi går av bussen i resecentrum märker vi att vi är en timme ute för tidigt, för idag ska man tydligen ställa tillbaka klockan en timme. Jaha, mhm. Det va ju trevligt! Tja tja.. Där står vi och undrar hur fan ska vi göra. Vänta eller åka hem, åka hem å ladda Jontes mp3 i tio minuter eller... ja, vad ska vi göra? Vi åkte till sist hem. Efter att jag varit på en toalett där ljuset inte fungerade och kissat i mörkret.
Och vi går halva vägen hem och Jontes hand värmde min hela vägen i blåsten. Solen sken men värmde inte. Och jag kunde inte sluta le och skratta. När vi kom hem städade vi lägenheten och gjorde fint, men vi har fortfarande inte hittat mina jävla nycklar. Hm.
Så kom Martin över som vanligt. Det är så mysigt när han ringer på dörren och bara kliver in mitt i vårt kaos. Han bara sätter sig i köksfönstret och kedjeröker och håller långa monologer om knark och piller. Även om jag inte alltid lyssnar så uppskattar jag hans sällskap och närvaro. Det är så skönt att bara ha sällskapet där.
Sen går vi å handlar, tvättar, beställer pizza, lagar mat, spelar åttabit.
Det är sånna här dagar, dagarna efter, som Jonatan och jag bråkar för, slåss för, gråter för, tjaffsar för, hatar varandra för, skiter i varandra för och tar varandra för givet för. Det är dom här dagarna jag vet finns once in a while, och det för dom här dagarna jag går upp på morgonen och försöker varje dag.
Bille the vision and the dancers - Nightmares
Och vi går halva vägen hem och Jontes hand värmde min hela vägen i blåsten. Solen sken men värmde inte. Och jag kunde inte sluta le och skratta. När vi kom hem städade vi lägenheten och gjorde fint, men vi har fortfarande inte hittat mina jävla nycklar. Hm.
Så kom Martin över som vanligt. Det är så mysigt när han ringer på dörren och bara kliver in mitt i vårt kaos. Han bara sätter sig i köksfönstret och kedjeröker och håller långa monologer om knark och piller. Även om jag inte alltid lyssnar så uppskattar jag hans sällskap och närvaro. Det är så skönt att bara ha sällskapet där.
Sen går vi å handlar, tvättar, beställer pizza, lagar mat, spelar åttabit.
Det är sånna här dagar, dagarna efter, som Jonatan och jag bråkar för, slåss för, gråter för, tjaffsar för, hatar varandra för, skiter i varandra för och tar varandra för givet för. Det är dom här dagarna jag vet finns once in a while, och det för dom här dagarna jag går upp på morgonen och försöker varje dag.
Bille the vision and the dancers - Nightmares
ett rykte...
Aah. Aa-ah. Jag är ganska bitter. I allmänhet sådär. Överlag så
uppfattas jag som bitter och otrevlig. Inte en person man gärna
tar kontakt med eller väljer att gå fram och fråga om hjälp, för
jag ger ofta ett väldigt otrevligt och nonchalant svar. Plus att
man heller aldrig riktigt vet med mig om jag kommer håna eller
skratta åt dig, för något av dom är det. Det är väldigt liten chans
att jag skulle hjälpa dig utan problem eller bara svara medmänskligt
att jag inte vet eller kan hjälpa dig.
Det är helt enkelt väldigt liten chans att jag skulle ?sänka? mig till
din nivå och bara hjälpa dig om jag kunnat. Utan nej, nejnejnej.
Jag klättrar upp på din rygg och sätter upp en fot på ditt huvud och
skrattar åt dig, ser ner på dig och gör bort dig. Skämtar på din
bekostnad.
Så upplever många mig, som träffat mig några gånger bara.
Och det är helt rätt. Haha. Låter så hemskt, men jag vet att jag
är sådär bitter och sarkastisk mot alltför många och alltför mycket
och ofta, för mitt eget bästa. Eller... För mitt ryktes skull! Men nu
kommer den där bitchiga och fula sidan fram igen, varför ska
jag bry mig om mitt rykte? Ingen kommer någonsin kunna riva
ner mig där jag står på dina axlar och skrattar, ingen kan slå
undan mina fötter för dom vet hur ont det gör när jag sparkar dom
i ansiktet och spottar i deras hår.
Men jag ska jobba på det. Jag ska jobba på att sluta klättra på andra
för att få bättre utsikt där uppefrån, och jag ska jobba på att inte
ha som motto att ?dissa innan du blir dissad.? för det håller inte.
Om jag dör imorgon så dör jag väl med dåligt rykte då,
men jag har i alla fall haft jävligt fin utsikt.
uppfattas jag som bitter och otrevlig. Inte en person man gärna
tar kontakt med eller väljer att gå fram och fråga om hjälp, för
jag ger ofta ett väldigt otrevligt och nonchalant svar. Plus att
man heller aldrig riktigt vet med mig om jag kommer håna eller
skratta åt dig, för något av dom är det. Det är väldigt liten chans
att jag skulle hjälpa dig utan problem eller bara svara medmänskligt
att jag inte vet eller kan hjälpa dig.
Det är helt enkelt väldigt liten chans att jag skulle ?sänka? mig till
din nivå och bara hjälpa dig om jag kunnat. Utan nej, nejnejnej.
Jag klättrar upp på din rygg och sätter upp en fot på ditt huvud och
skrattar åt dig, ser ner på dig och gör bort dig. Skämtar på din
bekostnad.
Så upplever många mig, som träffat mig några gånger bara.
Och det är helt rätt. Haha. Låter så hemskt, men jag vet att jag
är sådär bitter och sarkastisk mot alltför många och alltför mycket
och ofta, för mitt eget bästa. Eller... För mitt ryktes skull! Men nu
kommer den där bitchiga och fula sidan fram igen, varför ska
jag bry mig om mitt rykte? Ingen kommer någonsin kunna riva
ner mig där jag står på dina axlar och skrattar, ingen kan slå
undan mina fötter för dom vet hur ont det gör när jag sparkar dom
i ansiktet och spottar i deras hår.
Men jag ska jobba på det. Jag ska jobba på att sluta klättra på andra
för att få bättre utsikt där uppefrån, och jag ska jobba på att inte
ha som motto att ?dissa innan du blir dissad.? för det håller inte.
Om jag dör imorgon så dör jag väl med dåligt rykte då,
men jag har i alla fall haft jävligt fin utsikt.
Lönecheck
Dagen innan lönen kommer sprudlar jag av glädje och studsar omkring på jobbet full av skratt. Jag fick ett tusen kronor mer än väntat i lön, and it feeels good. Därför, vill jag vräka ur mig att som stör mig för att kunna börja nästa månad med total obegränsad och hejdlös glädje!
* Det stör mig när någon har för mycket rouge, det är fult och rouge är inte en sån sak som framhäver någonting. För mycket blir bara fjortis, rödkladdigt och fult fult fult. Tänk på det, snälla ni. Rouge är det man KAN ta för mycket av, och det som ser VÄRST ut att ha för mycket av.
* Jag hatar det som hände i Göteborg på fredagen för det har förstört så mycket. Det går inte att beskriva hur mycket jag bara hatar att känna mig så ned tryckt. Jag förstår det knappt själv. Jag blir bara förbannad när jag tänker på det. Jag vill spy upp det, hosta upp det, skrika ut det, slå sönder det, plocka bort det.
* Jag älskar dryga människor och hatar människor som inte kan ta dom. Det är så jävla skönt med människor som kan driva med sig själva och andra, och sen skratta åt det. För det är ett bevis på att man måste ha självdistans, att vad jag säger om dig och vad du säger om mig inte spelar speciellt stor roll, det är en trygghet i sig. För om jag kan driva med mig själv OCH med dig, så visar det att jag inte driver med dig för att höja mig själv, eftersom jag driver med mig själv också. Bara ta det! För vad som stör mig är människor som inte kan det, lita på er själva.
* Det stör mig att människor inte lämnar tillbaka saker, pengar och låter saker rinna ut i sanden. Stand up! Säg som det är, dra inte ut på det. Visa att du är angelägen om att lämna tillbaka pengar även om det är en tjuga, så jag kan få avgöra då om det verkligen är så viktigt. Ställ upp, god damn it!
* Det stör mig med människor med fulstil. Vem som helst kan va snygg i vad som helst, det är matchningen som avgör. Att gå i mjukisbyxor, en en snyggare kofta och svart tröja till jobbet/skolan bara ÄR så fult och du bara SER så jävla dum ut. Gör inte så! Jag mår psykiskt dåligt! Shit. Skaru köra mjukis stilen (vilken är ful i sig) så får du väl tänka till, se fräsh ut men avslappnad. Och sluta tro förresten att mjukis byxor är laid-back. CUZ IT´S NOT!
* Det stör mig när någon sagt att dom ska göra något dom inte gör. Ska du diska, så diska! Ska du mtöa mig, så möt mig! Ska du hjälpa någon, hjälp personen! Jag är inte så bra på att höra av mig när jag säger att jag ska, men jag jobbar på det och ber om ursäkt för det.
Ja, förresten! Det stör mig med människor som ber om ursäkt konstant. SLUTA!
Och till sist vill jag ju nämna en sak jag hjärtligt älskar och ser fram emot. Jag får lön imorgon, jag får massa pengar. Pengar gör mig glad, att köpa saker gör mig lycklig. Pengar gör mig lycklig. Jag vet att du hatar det, att du inte tror på det, men att pengarna i sig ligger på mitt konto ger mig fler skratt och färre bekymmer. Och i och med detta, kan jag köpa julklappar. Riktigt fina julklappar. Och DET gör mig lycklig!
* Det stör mig när någon har för mycket rouge, det är fult och rouge är inte en sån sak som framhäver någonting. För mycket blir bara fjortis, rödkladdigt och fult fult fult. Tänk på det, snälla ni. Rouge är det man KAN ta för mycket av, och det som ser VÄRST ut att ha för mycket av.
* Jag hatar det som hände i Göteborg på fredagen för det har förstört så mycket. Det går inte att beskriva hur mycket jag bara hatar att känna mig så ned tryckt. Jag förstår det knappt själv. Jag blir bara förbannad när jag tänker på det. Jag vill spy upp det, hosta upp det, skrika ut det, slå sönder det, plocka bort det.
* Jag älskar dryga människor och hatar människor som inte kan ta dom. Det är så jävla skönt med människor som kan driva med sig själva och andra, och sen skratta åt det. För det är ett bevis på att man måste ha självdistans, att vad jag säger om dig och vad du säger om mig inte spelar speciellt stor roll, det är en trygghet i sig. För om jag kan driva med mig själv OCH med dig, så visar det att jag inte driver med dig för att höja mig själv, eftersom jag driver med mig själv också. Bara ta det! För vad som stör mig är människor som inte kan det, lita på er själva.
* Det stör mig att människor inte lämnar tillbaka saker, pengar och låter saker rinna ut i sanden. Stand up! Säg som det är, dra inte ut på det. Visa att du är angelägen om att lämna tillbaka pengar även om det är en tjuga, så jag kan få avgöra då om det verkligen är så viktigt. Ställ upp, god damn it!
* Det stör mig med människor med fulstil. Vem som helst kan va snygg i vad som helst, det är matchningen som avgör. Att gå i mjukisbyxor, en en snyggare kofta och svart tröja till jobbet/skolan bara ÄR så fult och du bara SER så jävla dum ut. Gör inte så! Jag mår psykiskt dåligt! Shit. Skaru köra mjukis stilen (vilken är ful i sig) så får du väl tänka till, se fräsh ut men avslappnad. Och sluta tro förresten att mjukis byxor är laid-back. CUZ IT´S NOT!
* Det stör mig när någon sagt att dom ska göra något dom inte gör. Ska du diska, så diska! Ska du mtöa mig, så möt mig! Ska du hjälpa någon, hjälp personen! Jag är inte så bra på att höra av mig när jag säger att jag ska, men jag jobbar på det och ber om ursäkt för det.
Ja, förresten! Det stör mig med människor som ber om ursäkt konstant. SLUTA!
Och till sist vill jag ju nämna en sak jag hjärtligt älskar och ser fram emot. Jag får lön imorgon, jag får massa pengar. Pengar gör mig glad, att köpa saker gör mig lycklig. Pengar gör mig lycklig. Jag vet att du hatar det, att du inte tror på det, men att pengarna i sig ligger på mitt konto ger mig fler skratt och färre bekymmer. Och i och med detta, kan jag köpa julklappar. Riktigt fina julklappar. Och DET gör mig lycklig!
Jag vann igen.
Jag har glömt bort hur du är, hur du beter dig. Vad du brukar säga, hur din röst låter. Hur ditt röstläge låg när du sa mitt namn. Dina uttryck, ditt sätt att uttrycka dig, hur du skrattar. Jag har glömt din ögonfärg, din lukt och ditt sätt att föra dig. Jag har glömt din portkod, ditt telefon nummer och buss nummer. Jag kommer inte ihåg din lägenhet riktigt, hur den luktade, hur det kändes att gå in genom dörren, hur jag kände mig i ditt sällskap.
Jag har glömt dig.
Det går, det finns hopp. Och jag kan fan också.
Jag har glömt dig, och jag saknar dig inte heller.
Jag har glömt dig.
Det går, det finns hopp. Och jag kan fan också.
Jag har glömt dig, och jag saknar dig inte heller.
Glädjerus
Dagens glädjerus är Jonatans pappa. Det var utförsäljning på nån affär i Västervik som sålde ut Levis jeans för 100:- styck! Dom kostade allt mellan 1000:- och 3000:- från början! Han ringde oss och frågade om vår storlek i byxor, så Jonte och jag kastade oss i närmsta klädbutik, vilket var Carlins, och provade jeans för att veta vilken storlek vi hade. Så gr vi in, nästintill i upplösning tillstånd, och jag kastar mig över första människa jag ser som plockar med kläder och frågar hetisgt "Ursäkta, kan du hjälpa oss med jeans? Vad har han där för storlek? Har ni Levis? Hur vet man vilken storlek man har?" Orden flyger ur munnen på mig och killen lägger lugnt ner tröjan han håller i och säger "Jag jobbari nte här.. eh.. men.. kanske.. asså.. det beror ju på. Jag vet inte vilken storlek du skulle ha men.. eh.. " och jag kände mig så DUM!
Men, nu till hela poängen. Vi provar jenas och Jontes pappa ringer upp igen, Jonte hade W33 L34 och jag W29 L32. När vi senare efter nån timme pratar med Jontes pappa, har han köpt 24 par jeans i olika storlekar och färger. Tjugofyra par Levis jeans för tvåtusen spänn! Gubben är galen. Det är nu fastställt. Hade inte Nettan, hans fru, varit med så hade han lätt köpte uppåt 50 -70 par jeans.
Imorrn kommer dom hem till oss så vi kan prova alla jeans och välja och vraka.
Nettan, Christer. Jag älskar er och erat levnadsätt. När jag blir stor, ska jag bli som er.
Men, nu till hela poängen. Vi provar jenas och Jontes pappa ringer upp igen, Jonte hade W33 L34 och jag W29 L32. När vi senare efter nån timme pratar med Jontes pappa, har han köpt 24 par jeans i olika storlekar och färger. Tjugofyra par Levis jeans för tvåtusen spänn! Gubben är galen. Det är nu fastställt. Hade inte Nettan, hans fru, varit med så hade han lätt köpte uppåt 50 -70 par jeans.
Imorrn kommer dom hem till oss så vi kan prova alla jeans och välja och vraka.
Nettan, Christer. Jag älskar er och erat levnadsätt. När jag blir stor, ska jag bli som er.
Makt.
Jag kan inte släppa det. Varför kan jag inte släppa det för?!
Det gör mig arg. Arg att du skulle få förstöra så mycket för mig.
Du river så mycket. För mycket. Mer än jag kan hantera.
Du river upp allt Tommy gjorde när jag var liten,
du river upp allt pappa sagt, allt mamma aldrig gjorde.
Du kastade in mig i väggen och jag slungades tillbaka i
tiden och var sju år igen.
Sen paniken över det du gjorde mot Jenny, den är obeskrivlig.
Att vara sju, hjälplös och helt utan kontroll över någonting,
helt utan psykisk och fysisk kraft, är obeskrivligt skrämmande.
Du tog dig friheten att beröva mig den, du tog dig makten att
använda ditt fysiska övertag. Och jag vet inte vad som fick dig
att ge upp, vad som gjorde att du landade i badrummet och
hängde ut med huvudet ut i hallen.
"Ta det lugnt nu, och gör inget dumt. Vad du än gör,
så var rädd om dig själv."
Idag, och igår, och morgonen efter där på lördagen, och imorgon.
Nej, aldrig. Du kommer inte ihåg att jag sa det till dig, när du kikade
ut genom springan i dörren till badrummet. Och du kommer inte ihåg
när du pressade dig ner över oss när vi försökte sova, när du slemmade
ner hela Jennys kind, när du nästan tog strypgrepp.
Men din blick från bilderna säger allt.
Jag är rädd när jag går på stan, när jag ser någon som liknar dig,
Jag är rädd när någon tar tag i mig, om mina händer, för att dra mig
upp eller när Jonatan kittlar mig. Jag är rädd när någon större än mig
kommer upp bakom mig och skrämemr mig.
Jag är otrygg när jag ska sova och springer efter Jonatan som en svans.
Han är mitt enda skydd nu. Min enda trygghet.
Och samtidigt känns det så fånigt. Vad finns det att vara rädd för? Han är
inte sån egentligen, det var en annan han som gjorde det. Det var en
annan värld då. Och han bor i Göteborg, långt härifrån. Han vet egentligen
inte vem jag är. Men att en människa kunnat ta sig styrkan att göra så
mot mig, får mig att tro att vem som helst kan göra det. När som helst.
Hur som helst. Mot vem som helst. Mot mig.
Det gör mig arg. Arg att du skulle få förstöra så mycket för mig.
Du river så mycket. För mycket. Mer än jag kan hantera.
Du river upp allt Tommy gjorde när jag var liten,
du river upp allt pappa sagt, allt mamma aldrig gjorde.
Du kastade in mig i väggen och jag slungades tillbaka i
tiden och var sju år igen.
Sen paniken över det du gjorde mot Jenny, den är obeskrivlig.
Att vara sju, hjälplös och helt utan kontroll över någonting,
helt utan psykisk och fysisk kraft, är obeskrivligt skrämmande.
Du tog dig friheten att beröva mig den, du tog dig makten att
använda ditt fysiska övertag. Och jag vet inte vad som fick dig
att ge upp, vad som gjorde att du landade i badrummet och
hängde ut med huvudet ut i hallen.
"Ta det lugnt nu, och gör inget dumt. Vad du än gör,
så var rädd om dig själv."
Idag, och igår, och morgonen efter där på lördagen, och imorgon.
Nej, aldrig. Du kommer inte ihåg att jag sa det till dig, när du kikade
ut genom springan i dörren till badrummet. Och du kommer inte ihåg
när du pressade dig ner över oss när vi försökte sova, när du slemmade
ner hela Jennys kind, när du nästan tog strypgrepp.
Men din blick från bilderna säger allt.
Jag är rädd när jag går på stan, när jag ser någon som liknar dig,
Jag är rädd när någon tar tag i mig, om mina händer, för att dra mig
upp eller när Jonatan kittlar mig. Jag är rädd när någon större än mig
kommer upp bakom mig och skrämemr mig.
Jag är otrygg när jag ska sova och springer efter Jonatan som en svans.
Han är mitt enda skydd nu. Min enda trygghet.
Och samtidigt känns det så fånigt. Vad finns det att vara rädd för? Han är
inte sån egentligen, det var en annan han som gjorde det. Det var en
annan värld då. Och han bor i Göteborg, långt härifrån. Han vet egentligen
inte vem jag är. Men att en människa kunnat ta sig styrkan att göra så
mot mig, får mig att tro att vem som helst kan göra det. När som helst.
Hur som helst. Mot vem som helst. Mot mig.
andas i det tomrum som blev över.
Lars Winnerbäck & Miss Li - Om du lämnade mig.
jag skulle vakna mitt i natten
och gå ut och ta en långpromenad
jag skulle låta blicken möta andra ögon
i en främmande stad
jag skulle inte ha så bråttom
med att träffa nån ny
jag har rätt mycket med mig själv
precis som du
jag skulle andas i det tomrum som blev över
om du lämnade mig nu
jag skulle sitta på ett tåg mot Paris
och låta Stockholm va
jag skulle få den tiden över för mig själv
som jag sagt att jag vill ha
jag skulle unna mig att drömma
hundra mil genom Europa
om en främling
lika tillitsfull som du
jag skulle pröva mina läppar mot nån annan
om du lämnade mig nu
jag skulle kunna leva utan den där blicken
som får mig ur balans
jag skulle sakna den där stunden som vi har
när vi till slut har blivit sams
jag kanske skulle söka upp
kontakter som jag tappat
som jag varit med
förut nånstans
jag antar det finns nån du skulle ringa
om jag inte fanns
jag kanske skulle leta upp nån yngre
som en fjäder i hatten
det skulle bli för tomt om ingen fanns där
som värmde mig i natten
men jag skulle aldrig ha tålamod nog
att bli förstådd
ingen känner mig
så väl som du
jag skulle fastna i min ensamhet igen
om du lämnade mig nu
Jonatan+Eliana+Norpon+Blue sea water lion+Ljeonet+Björnen+Shibbi+Gnytt=EVIGHETEN<3
Angelica.
Jag saknar dig som fan, bruden. Vad hände? Varför blev det såhär? Jag vill ha vår igen. Jag vill ha din hand i min och corner på morronen. Jag vill ha stammbyte och plasttallrikar. Nej, jag vill inte ha, jag behöver. Jag behöver Thai-soppa med paprika bitar i och din hand i min när jag somnar. Varför slutade du höra av dig, varför började du glömma bort, varför prioriterade du om allting, varför bara sket du i allt?
Och varför kunde jag inte stoppa det? Varför kunde jag inte fortsätta släpa ner dig till baracken och röka runt hörnet, varför åkte jag inte hem till dig och tjatade och slet i dig tills du följde med in till stan?
Jag vill skolka och steka i solen på kajen i Gamla stan hela dagen, dela på tapas och dricka folköl. Jävla dig. Fan. Förbannelse över dig och det du gjort törnrosdalen!
Och varför kunde jag inte stoppa det? Varför kunde jag inte fortsätta släpa ner dig till baracken och röka runt hörnet, varför åkte jag inte hem till dig och tjatade och slet i dig tills du följde med in till stan?
Varför lovade du saker du inte höll?
Jag vill skolka och steka i solen på kajen i Gamla stan hela dagen, dela på tapas och dricka folköl. Jävla dig. Fan. Förbannelse över dig och det du gjort törnrosdalen!
War in my mind.
Jag bara älskar att bo i Linköping, samtidigt som jag hatar det. Stockholm är fan aldrig finare än det är på hösten, när man åker över Gullmarsplans bron till Skanstull för att köpa muffins på Muffinshuset och springa ner på mammas jobb och låna pengar. Och löven flygger i luften och hela världen färgas röd, gul, brun, orange och eldfärgad! Ingenting tränger igenom min tjocka halsduk, den skyddar mig, och solglajjorna gör mig annonym. Här är jag trygg.
KRRRSSCCCCH! STOPP!
Jag är inte här, jag är inte där. Jag är in Linköping. Instängd på ett kontor. Med halvfeta och älskvärda varelser som pratar i telefon hela dagarna, går hem till flickvännen/pojkvännen/ungen eller mamman och äter köttbullar och mackaroner till middag. Som troget ringer sina 300 samtal per dag och tjänar ändå inte mer än garantilönen. Här inne är jag instängd, och här skyddar dom mig från omvärlden. Här är jag trygg. Här kan jag studsa runt i mina klackandestövlar och vara hur jävla glad som helst över att Jonatan och jag hade superbra sex igår, eller skitsne över att posterna vi ringer på på jobbet suger pung. Och jag älskar det. Jag älskar Linköping och Nygatan, buss 213 som tar mig igenom Gamla Nyköping och bort till Ryd. Jag älskar Ryds Allé och Pizzeria studenten med den underbara tanten i kassan som skrattar värre än gamla tanter i filmer ni vet.
Och bara för jag är så upptagen med att sakna Stockholm och älska Linköping, med att sakna sommaren och älska hösten, så glömmer jag bort allt annat. Jag har inte pratat med Jenny på allt för länge, igår fick jag hennes sms och ändå gick jag inte in på msn så vi kunde prata. Vafan håller jag på med? Jag kan inte bara ringa henne när jag har tid, när det passar mig, när jag inte gör något roligare. När jag har tråkigt på jobbet eller när det kör ihop sig i mitt huvud. Har jag alltid varit sån eller är jag sån nu bara, eller har jag blivit sån nu? Jag vetifan vad jag håller på med i alla fall.
Jag är rädd för att ha för mycket kontakt med Angelica, Empa, Julia, Elin, Vero, Jen, Fredde, Robert, Jenny, Mina och Elias, för då inser jag hur mycket jag saknar dom. Förlåt, men det är så det ligger till. Det låter helt skevt och konstigt, men jag pallar inte trycket, BREEE! Och jag ska skärpa mig. Jag ska höra av mig och jag ska visa att jag bryr mig, att jag finns kvar fast jag är i Linköping. När jag får lön den 25:e ska jag börja hälsa på alla mycket oftare och jag ska ringa eller skriva till er oftare nu. Bara hålla kontakten. Jag ska ta reda på vafan det är som gjort att jag inte gjort det tidigare, och ändra på det. Förlåt.
I love you all for all that you are, and for all that you´ve gave me<3
KRRRSSCCCCH! STOPP!
Jag är inte här, jag är inte där. Jag är in Linköping. Instängd på ett kontor. Med halvfeta och älskvärda varelser som pratar i telefon hela dagarna, går hem till flickvännen/pojkvännen/ungen eller mamman och äter köttbullar och mackaroner till middag. Som troget ringer sina 300 samtal per dag och tjänar ändå inte mer än garantilönen. Här inne är jag instängd, och här skyddar dom mig från omvärlden. Här är jag trygg. Här kan jag studsa runt i mina klackandestövlar och vara hur jävla glad som helst över att Jonatan och jag hade superbra sex igår, eller skitsne över att posterna vi ringer på på jobbet suger pung. Och jag älskar det. Jag älskar Linköping och Nygatan, buss 213 som tar mig igenom Gamla Nyköping och bort till Ryd. Jag älskar Ryds Allé och Pizzeria studenten med den underbara tanten i kassan som skrattar värre än gamla tanter i filmer ni vet.
Och bara för jag är så upptagen med att sakna Stockholm och älska Linköping, med att sakna sommaren och älska hösten, så glömmer jag bort allt annat. Jag har inte pratat med Jenny på allt för länge, igår fick jag hennes sms och ändå gick jag inte in på msn så vi kunde prata. Vafan håller jag på med? Jag kan inte bara ringa henne när jag har tid, när det passar mig, när jag inte gör något roligare. När jag har tråkigt på jobbet eller när det kör ihop sig i mitt huvud. Har jag alltid varit sån eller är jag sån nu bara, eller har jag blivit sån nu? Jag vetifan vad jag håller på med i alla fall.
Jag är rädd för att ha för mycket kontakt med Angelica, Empa, Julia, Elin, Vero, Jen, Fredde, Robert, Jenny, Mina och Elias, för då inser jag hur mycket jag saknar dom. Förlåt, men det är så det ligger till. Det låter helt skevt och konstigt, men jag pallar inte trycket, BREEE! Och jag ska skärpa mig. Jag ska höra av mig och jag ska visa att jag bryr mig, att jag finns kvar fast jag är i Linköping. När jag får lön den 25:e ska jag börja hälsa på alla mycket oftare och jag ska ringa eller skriva till er oftare nu. Bara hålla kontakten. Jag ska ta reda på vafan det är som gjort att jag inte gjort det tidigare, och ändra på det. Förlåt.
I love you all for all that you are, and for all that you´ve gave me<3
A good woman will pick you apart .
"A good woman will pick you apart
A box full of suggestions for your possible heart
But you may be offended and you may be afraid
But don't walk away, don't walk away"
[ Bright Eyes - Landlocked Blues ]
Du kanske inte förstår det själv, jävla idiot, men du behöver människor.
Du behövde mig, och alla dina vänner, som du försummar.
Och jag hatar dig för det, hatar att du inte kan ta hand om någonting
för du är för rädd att du ska misslyckas. Du är in och ut vänd, upp och
ner på.
Igår tänkte jag att jag saknade dig, jag tänkte på Stockholm och på
när vi gick på bio, när vi hade picknick, när vi handlade, när vi åkte tunnelbana,
när vi var tillsammans. Och jag saknade att göra allt det mig dig. Att vara
med dig.
Men så kom jag på att jag visste inte riktigt vad det egentligen var jag
saknade. Handla, ha picknick, åka tunnelbana och gå på bio har jag
väl gjort förut och haft roligare när jag gjort det än när jag gjorde det
med dig. Så nej, jag saknar dig inte idag. Och inte imorgon heller.
Och aldrig mer heller.
Jag är bara arg för jag inte fick vara den som tog ner dig bit för bit, så du
kunde se allt du missar. Att jag inte fick vara den du höll allra kärast och
aldrig lät något illa hända. Men jag är inte orolig för dig, det har nog varit
det värsta. Om jag oroat mig för att du inte klarar dig, men det vet jag att
du gör. Och jag vet att jag klarar mig utan dig. Men jag är ändå arg.
Sooner or later, a good woman will pick you apart, my love.
But not me and not today.
Somewhere along in the bitterness..
En dag som den här vill jag springa ut och äta glass. Precis i brytningen till hösten och sensommaren, och göra allt för att hålla kvar sensommran en enda dag till. Och sen när jag går hem, ner för allén vid toppen av storgatan, och inser att hela världen plötsligt blivit orange och röd och gul.. då kan jag släppa taget. Då gör det inte lika mycket längre. Ingenting gör lika mycket längre. Solen skiner idag, det har den inte gjort på så jävla länge. Nu klarnar det, nu lyfter vi.
Jag saknar så jävla mycket men idag gör det faktiskt ingenting. Idag är jag min egen. Lyssnar på The frey - How to save a life på reapet och sjunger tyst med på jobbet. Efter jobbet bjuder jag Jonatan på en varm choklad för att få vara kvar i stan, en glass också om han vill ha. Efter allting idag, när allt är bara sådär jävla bra, då ska jag älska dig mer än någonsin.
<3
Jag saknar så jävla mycket men idag gör det faktiskt ingenting. Idag är jag min egen. Lyssnar på The frey - How to save a life på reapet och sjunger tyst med på jobbet. Efter jobbet bjuder jag Jonatan på en varm choklad för att få vara kvar i stan, en glass också om han vill ha. Efter allting idag, när allt är bara sådär jävla bra, då ska jag älska dig mer än någonsin.
<3
