Mrs. Stockholm

Rutger stoppar om mig varje natt. Oavsett hur dum och gnällig har än har varit under dagen. Hur mycket jag än tjatat och krävt. Han lägger alltid armen om mig innan jag somnar. Han lugnar alltid ner mig och lyssnar på mig, hur många gånger jag än upprepar samma saker och tror att jag vet och kan allt. Han väntar tills min "kan själv"-vilja har gått över och plockar upp mig. När tiden är rätt.
Och Sofie ler alltid i slut ändan. Hur mycket jag än kräver av henne. Hur många gånger jag än tjatar och säger elaka saker utan att tänka mig för. Hon står alltid där. Och säger åt mig när jag inte förstår bättre. Då säger hon alltid "Men ELIANA! Kan inte vi prata om allt eller?!" Och då förstår jag.
Då förstår jag hur allt hänger ihop. Vi tre, Rutger, jag och Sofie firar vår 1 års dag den 25:e april.

aprilhimlen är inte så pjåkig här i linkan ändå,
det har jag lärt mig nu.
och vardagen som svenne är dräglig,
så länge jag har mina honeys hos mig.
jag kan inte klaga,
kan inte klaga på speciellt mycket.

och jag vet att det är tack vare mig.
tack vare dig. och tack vare oss.

bit för bit faller på plats.
och nu har jag mina katter. nu har jag mina solglasögon.
och min nya mobil. jag är lycklig nu. lever som en gangster för
kärleken och tar vad jag kan. ger vad jag behöver.
ni är min värld. och den blir inte större än så här.
jag vill inte vidga mina vyer så länge ni är hos mig.
låt mig alltid vara hos er. i linkan.

för det är fan inte så pjåkigt ändå.