Mrs. Stockholm

Just nu hatar, hatar, hatar jag mig själv för att jag glömde panodilen hemma. Mitt huvud kommer sprängas vilken sekund som helst. Ringde och sjukanmälde mig till Matte för en stund sen. Han lät väl inte alltför glad. Och det förstår jag. Det är inte det lättaste att få någon att komma in och jobbar 22 passet. Men jag vill heller inte smitta andra.

Det är det värsta med att vara sjuk, egenltligen inte att man förlorar pengar eller så, utan det att alla verkar så besvikna. Plus att jag är besviken på mig själv. Jag var sjuk förra veckan. Och när man sjukanmäler sig, eller säger ärligt att "Nej, det är inte så bra.". Då blir det bara tyst. Är jag också sån? Som dömer ut andra för en förkylning och beter mig som om dom var pestsmittade? Jag ber om ursäkt i såfall.

Jag är besviken på mig själv för att jag ens tänker att någon annan är besviken på mig för att jag är sjuk. Det är fånigt. Jag borde sluta bry mig så mycket om vad andra ska tycka och tänka. Stå på mig. Vara självsäker. Men just nu så är jag förkyld och har feber. Tänker inte lägga energi på någon jävla självpepp just nu. Endast vänta ut tiden. 28 minuter kvar nu. Jag har mina fiskarvänner som hjälper mig.

Jag vill köpa två nya ramar och en matta den här månaden men pengarna räcker kanske inte riktigt till. Hur som helst så väljet jag mellan dom här två mattorna. Den första kostar 479 kronor och den andra 649 kronor. De är ganska lika, och jättemysiga. Man får ganska mycket för pengarna. Den första är L195 cm B 133cm och den andra är L 230cm B 170 cm. Jag tänkte ha den i vardagsrummet framför soffan, under vardagsrumsbordet. Jag skulle vilja ha ett nytt vardagsrumsbord också. Vi fick så fina gardiner av Sofie i födelsedagspresent/julklapp! Jag vill göra om hela vardagsrummet! Och sovrummet. Resten är jag nöjd med. Köket har vi börjat måla om nu så det kommer också i ordning snart.




Jag har för övrigt blivit sjuk igen. Jag är så jävla trött på det här nu. Förkylningen släpper aldrig och jag blir på så dåligt humör när jag har ont i kroppen och i huvudet. Börjar känna mig lika gnällig som en annan viss person... Men så illa ska det nog inte bli. Jag har boostat mig själv med massvis av C-vitamin, halstabletter och varma kläder. Jag glömde mina huvudvärkstabletter hemma dock. Men det fungerar. Det är inte så mycket att göra på jobbet den här veckan heller så det är ganska skönt.

Idag är min och frugans bröllopsdag. Vi borde fira den tillsammans oftare. Jag saknar IM IN TOWN sms:en och att vara 16 år. Men man kan inte få allt. Idag vill jag ha frugan hos mig och en ny matta! Hm.

Helgen var fin. Vi åkte till Tjällmo på lördagen, det var så jävla skönt att komma dit. Som att komma hem. Lottie, Cia och Albin var hemma som vanligt och det var så mysigt att ligga i soffan och kolla på tv, äta euroshopers cola och höra Cia och Lottie spela Yatzi inne i köket medans Albin och Rutger satt och skrek på ett dataspel i rummet intill. Tjällmo är mitt happy-place, min oas av lugn.
Det enda dåliga var att när vi på lördag kvällen svängde in till Tjällmo så kom Rutger på att vi skulle stanna vid kiosken och köpa cigaretter. Men icke. Ägarna har åkt till Thailand och har stängt i fem veckor. FEM VECKOR! Och då föreslog jag att vi kunde ta ICA istället, men dom stängde ju klockan två på lördagar. KLOCKAN TVÅ! Då saknade jag inte Tjällmo, men när vi väl kom ner till huset och jag fick en kram av Lottie så föll allt på plats.

Så där spenderade vi helgen. Min huvudvärk avtog och vi åt Lotties goda mat och tittade på Wallander. Rutger åkte tidigt imorse till sitt nya jobb, och jag låg kvar och snoozade. Imorse gick jag upp vid elva och drack kaffe med Lottie. Så mysigt. Bara hon och jag och deras katt Muttan. Sen skjutsade hon mig till bussen och jag landade på jobbet runt ett.

Den här veckan har fått en bra start. En bra jävla vecka skare bli. Jobba sex dagar i streck. Imorgon kommer jag in vid fyra, innan jobbet ska jag shoppa lite på stan. Sen jobba. Och på söndag ska jag såsa. Stänga ute hela världen och bara vara hemma med Rutger, hänga upp lite tavlor och måla om i köket.

Hemma. Ont i huvudet. Känns bög att inte jobba idag men chiiifen sa att det var lugnt. När allting annat funkar, så funkar inte huvudet. Och tvärtom. Ovärt. Norrköping ikväll? Ovärt med huvudvärk men vi får se hur det går.

Barack Obama. En hjälte eller ett litet helvete. Jag hoppas han är hälften så bra som han säger och verkar vara. Då är jag nöjd. Jag hörde på radion imorse att Bush tydligen haft en lag om att homosexuella inte får vara med i armén. Denna lag tog Obama bort första dagen på hans nya flashiga jobb. Visserligen är jag emot våld, what so ever. Det finns aldrig något bra i det och jag anser, även om jag förstår att det är omöjligt, att det inte borde finnas någon militär. Våld kan inte lösas med våld.

George W Bush införde en lag om att i det ovala rummet får man inte vistas utan kavaj. Denna lag trampade Obama ner totalt när han bara gick in och satte sig i skjorta och pratade i telefon. Helt iskallt. Vad är det ens att ha en lag om. Vad ska hända? Usch. Att höra om sånna saker, att världens mäktigaste män stiftar sånna lagar är tröttsamt och skrämmande. Inte för att jag skulle kunna göra deras jobb bättre, men jag kanske hade kunnat prioritera lite förnuftigare.

Såja. Nu har jag fått mina vuxenpoäng för idag. Jag har yttrat mig om något politiskt baserat på vad jag hört på radio, läst i aftonbladet och sett på tv. Så, ja. Ett halvt vuxenpoäng i alla fall. Nu till något litet jag faktiskt bryr mig om och engagerar mig i på riktitgt. Något jag ser fram emot är Julias fest imorgon. Det ska bli så kul! Mia kommer också!

Joo-o, jag vill också saker. Jag vill också HA saker. Som om det var något nytt. Mm. IKEA for life, det har byggt upp mitt liv sen jag var liten (mindre). Det här är bara några få saker jag vill ha till vardagsrummet. Men jag funderar på att köpa mattan när lönen kommer, fastän vi verkligen inte har råd. Den kostar 695 kronor tror jag det var. Och inte ens det finns det utrymme för. Och så tänker jag alltid att "Lite får man väl unna sig...". Men det håller inte.
den tanken skapar inte pengar, den tanken sparar inte pengar men den tanken gör en glad.

Något jag ska göra vid löning, är i alla fall att gå och titta på färg. Titta kostar ingenting. Och vi behöver bara färgen och lite spackel, sen ska köket bli grönt! Eller vitt kanske..äggvit. Eller lite varmare, åt latte hållet, fast väldigt ljus latte. Kanske bara kritvit. Fast det är farligt ifall det inte passar den andra vita som redan finns. Så det blir att köpa test burkar.
Lingon-tapeten ska bort i vilket fall.

I see your true colours, shining through
I see your true colours, that's why I love you
So don't be afraid to let them show
Your true colours
True colours are beautiful,
Like a rainbow

Imorse var det så fruktansvärt jobbigt att gå upp. Det tog emot i hela kroppen. Jag hade hostade hela natten, sovit kanske 2 -3 timmar i streck och sen hostat som en idiot. Men jag kom upp och gick till jobbet ändå. Slutar 16:00, så det ska nog gå. Mmm. Ikväll kommer Sofie och hämtar flyttkartonger. Det är väl dagens största händelse. Och så roligt och spännande var mitt liv.
Vi köpte en inflyttningspresent till Julia idag också. Tråkig men vi ska köpa en sak till. Ett alltid så säkert kort är det. Jag ser väldigt mycket fram emot hennes fest på fredag. Det ska bli kul att åka iväg lite och att inte alltid ha fest hemma hos oss. Det kommer antagligen och förhoppningsvis vara nya människor där, och det är alltid roligt. Det är även bestämt nu att Sofie visst ska sova kvar där och det känns bra.

Sofie var hos oss nästan hela förra veckan och det var hur mysigt som helst. Vi är som en liten familj, vi tre. Vi bråkar om små skitsaker, skrattar åt ingenting och diskuterar. Sofistikerade vinkvällar med ost förvandlas till filmkväll med cola och chips. Vi delar säng alla tre, vilket många verka tycka är konstigt men det är det inte. Jag vet inte om det är jag som är sjuk i huvudet och som har en helt skev bild av saker, men för mig är det den ultimata vänskapen vi har.
Att kunna dela på allt, utan att ta varandra för givet. Att kunna ge, utan att kräva tillbaka. Att kunna vara ifrån varandra, och när vi väl ses igen så är allt som det ska. Jag vet att jag kan vända mig till när det är något, och säga ifrån  när jag inte orkar mer.
Det är tur att jag har er två, Rutger och Sofie. Hur hade mitt Linköping annars sett ut?

Idag har jag varit sjuk, men jag gick in och jobbade 17:00 - 21:00 ändå. Det kändes ganska skönt att komma ut och få frisk luft på vägen till jobbet. Jag hostar och är helt tjock i huvet, men det funkade dom fyra timmarna jag var där. Nästan alla har gått hem då och det ringde inte så mycket, så det var skönt.
Ikväll kommer Sofie och bor hos oss i veckan. Det ska bli så mysigt. Jag och Ruttan pratade om det förut, hur bra allt blir i sommar när alla bor här i Linkan. Familjen är samlad.<3

Mitt nya stjärnskott jag upptäckt, min drog för stunden och min nya plåga för er andra är Ane Brun. Hon har gjort en cover som heter True Colours, den är soundtrack till Björn Borg reklamen, där två homosexuella gifter sig och har en kvinnlig präst. Låten är helt underbar. Mhm.

http://www.lamediatheque.be/mag/taz/rock/juin_2008/images/anebrun.jpg

I lördagskväll var jag, Ruttan, Sofie och Kristoffer och såg Changeling på bio här i Linköping. Och det var en av dem bättre faktiskt. Miljön var helt fantastik, kläderna och all rekvesita hade dom verkligen lyckats med! Det jag störde mig på var Angelina Jolie´s sminkning. Överdriven och fånig bara.

I övrigt var den helt okej skådespeleri, dock väligt lite känsla. Det som verkligen berörde, var uppenbara saker som de flesta tycker känns obehagliga att se. Själva känslan som infann sig av sympati och knuten i magen, grundades inte i insatsen från skådespelarna utan enbart från själva saken att den är obehaglig.

Det som egentligen räddade filmen, då den faktiskt var väligt lång och seg, var att den är baserad på en sann historia. Hade den inte varit det, då hade den varit oehört pretto och lång för att i slutet ha en plottwist som efter en och en halvtimmes väntan skulle vara uträknad. Nu var den redan uträknad, men det var inte så besvikande eftersom det är verkligheten. Det finns liksom ingen ursäkt för den, det bara var så.




http://somecamerunning.typepad.com/photos/uncategorized/2008/05/20/changeling.jpg

Att den dessutom tog upp kvinnans rätt på ett vis, gjorde den inte sämre. Inte hellre bättre. Hela Angelina Jolie´s kamp om hennes son är överdriven. Som om hon lyckas skapa fred på jorden genom att säga "Jo, jag vill det!" och sedan bugar sig alla inför hennes fötter. Visst är det en hård kamp hon för, men konsekvenserna av den är lite väl otroliga. Åter igen här räddas filmen genom dessa ord som står i början "Based on a true story..".

Helt klart se värd. Sällskapet jag såg den med kan iofs. gjort halva filmen. Så ta med er någon ni tycker om och som tycker om att diskutera filmen efteråt!

När filmen var klar runt kvart i tolv gick vi en promenad hem till Kristoffer och delade två flarror röd vin. Vi diskuterade framtiden, livet, 16 åringar och pressen på oss själva. När klockan blev fyra tog vi en ny promenad hem till oss för att sova.

that´s it.

Jag brukar alltid säga att "Jag är inte den som är den", och nu har jag börjat fundera på varför. För det första är det ett otroligt fult uttryck, för det säger inte så mycket. Visserligen är det kanske det som är själva poängen. Jag låter som en gammal gubbe som försöker vara lustig när jag väl säger det, men misslyckas även katastrofalt eftersom det verkigen inte är roligt. Och jag är ingen gammal gubbe.
Men jag tror kanske att jag säger det för att det är komiskt för mig, att säga det just för att det är ett sånt självgott och fult uttryck. Så jag fortsätter nog ett tag till.


I vilket fall. Och som sagt. (För att inleda stycket sådär fult). Jag brukar som sagt alltid säga att jag inte är den som är den, men nu är jag nog det ändå. Jag är nog den som är den. För jag klagar för mycket. Förra veckan jobbade jag månadag, var ledig tisdag, sedan jobbade jag onsdag, torsdag, fredag och lördag. Jag jobbade 11 timmar om dagen två gånger och annars 9 timmar om dagen, varje dag till 22:00.
 Jag gnällde konstant lite sådär undertryckt. Jag sa det inte bokstavligt men alla visste att jag tyckte det var jobbigt och ville ha cred för det jag gjorde. Fast jag i själva verket gjode det som alla andra gör hela tiden: jobbar. Så nu vill jag göra en dementi, be om ursäkt.

Förlåt för att jag klagat. Jag borde ha hållt käft. För det är vad jag tycker alla andra ska göra. Att gnälla är okej, men man ska alltid veta att det är förbannat jävla onödigt. För gnälla gör man när något är lite jobbigt, prata ut gör man när något är hemskt jävla svårt. Och jag gnällde. Vilket innebär att det faktiskt inte kan ha varit såå väligt jobbigt, och därför onödigt att ta ut över andra.
Jag har nämligen en bestämd åsikt om att negativa känslor, som inte är speciellt svåra att hantera själv, inte ska ta plats i vardagen för det smittar bara av sig. Vilket är ondöigt och själviskt av mig att gnälla om.

Nu sitter jag på jobbet och dricker varm choklad. Bakfyllan är inte så farlig som den borde vara. Efter jobbet igår gick jag raka vägen till Platens. Det var inte så mycket folk ute igår, men vi åkte hem rätt tidigt också. Jag kommer ihåg att jag låg i sängen med Rutger sen och frågade om vad klockan var, och precis när han skulle svara så skrek jag att han inte fick, sen frågade jag igen om vad klockan var, men han fick absolut inte svara för då kanske jag inte skulle kunna sova.

Vi tog en pizza med oss hem från HKP eller Five Taste eller vad det nu heter. Pizzan på Ågatan iaf. Sen ringde jag och skällde ut Sofie för att hon inte va där och sov med oss. Jag saknade henne. Och hon bara skrattade,och sa att hon kommit på fusket till The Sims. Congratz.

Huvudsaken är att jag gick upp till jobbet idag. Det var inte så jättejobbigt egentligen. Jag sov fyra timmar skulle jag tro, för vi tog halv två bussen hem och sen fumlade vi runt hemma ett bra tag, Jag är jävligt omständig och krånglig som det är, och med några öl, shots och drinkar så trasslar allt ihop sig totalt i mitt huvud.

Det var roligt i alla fall. Det va kul att höra Björns alla teorier och Kristoffers blygsamma smak om tjejer.

Köttiga hälsningar
Elliot

Idag är en så jävla konstig dag. Jag har hur mycket energi som helst. Humöret är på topp och jag har sovit väldigt bra inatt. Igår kväll var inte helt fel heller. Jag och Rutger tittade på tv och drack te, sen mös vi i sängen till halv tre på natten och kollade på two and a half men. Det är så en kväll ska vara efter jobbet. Mhm.
Men idag. Det började med att ia var väldigt ledsen igår, och det fortsatte idag. Jag hatar att bo här när sånt händer, det som hänt alltså. Men det vill jag inte ta upp nu. I vilket fall så vill jag bara finnas där för henne då. 22 mil känns som en kniv i hjärtat och världens värsta orättvisa. Jag vill till Stockholm.
Det verkar vara löst nu men ändå. Sedan fick jag höra från Empa att en del tydligen har vissa åsikter om ias kille Arne. Vilket inte är okej. Åsikter, självklart, det är okej. Men att gå runt och snacka skit, även om det är sann skit iofs. Jag vet inte riktigt men... det som har sagts är inte okej. Och stod jag öga mot öga med den där jävla bruden so sagt dom här sakerna om Arne så skulle hon få veta hur fan man beter sig och vad för saker man säger och inte säger om andra.

Ingenting blev bättre, fast ändå väldigt bra, när Empa ringde. Allt var inte så bra hos henne heller. Och det fick min Stockholms-hem-längtan att höjas till max. Jag vill kunna svara i telefon att "Nae, jag gör ingenting. Vill du att jag kommer över? Jag tar första tunnelbanan, är hos dig om en halvtimme. " Men det går inte. Fan.
Jag hoppas det löser sig för Empa också. Jag blev glad över att hon ringde men inte över vad hon sa riktigt, för jag känner inte att jag kan tala om för någon annan hur han eller hon ska göra eller känna, men ibland vill man bara ta tag i sina vänner och få dem att förstå att dom är värda mer än dom tror. Att dom inte ska ta hur mycket skit som helst.


Summan av kaddemumman!
Jag har en strålande dag. Glada kunder på jobbet och sol ute förut. Jag ska möta Rutger, Kristoffer och Björn efter jobbet slutar 22:00, och ta en öl på Platens. Enda kruxxxet är att jag börjar 09:00 imorgon och ska upp 07:00. Men jag tänkte såhär, jag kommer ändå inte sova så mycket om jag åker hem direkt efter jobbet. Så då gör det ingen skillnad om jag sover 6 eller 4 timmar inatt. Äh.

Kaddemumma var det ja..
Ja. Jag har haft en superdag och mina närmsta inte. Jag önskar jag kunde ge lite av min bra-dag till dom.


Over n´ out.