TISDAG.
Rutger och jag låg vakna till halv fem imorse. Imorse när han missade bussen till jobbet kände jag mig hur dum som helst som hållt honom vaken. Vi bråkade lite, jag var barnslig men sen... ordnade det sig. Till det absolut bästa. Vi somnade tätt intill varandra som alltid, och jag vaknade så glad. Fast stressad för att han missat bussen.
Men så precis innan han försvann ut ur dörren vände han sig om och kysste mig och sa:
- Oavsett om jag kommer sent så var det verkligen värt det.
Och sen gick han. Utan frulle i magen. Men med en matlåda i handen. Utan cigaretter.
Jag kunde inte somna om, försökte inte ens. Så jag drog runt i morgonrock och sjöng och dansade för mig själv. Sen kom jag på att jag skulle sätta upp lite tavlor kanske. Impuls. Så jag klippte ut några bilder och strips från en Elvis serietidning och ramade in. Det blev bra.
Sen fortsatte jag dansa. Åt lite mat. Duschade och tog på mig klänning och strumpbyxor. Åkte ner på stan och köpte en inflyttningspresent till Sofie och en almanacka till mig. Pratade med Jen i telefon. Det var längesen nu och jag saknar henne. Och jag hoppas allt slutar vara knas nu.
Nu fåre fan i mig vara nog.
