Mrs. Stockholm

När jag har tråkigt känns det som att jag ska gå under.
Det kanske är så för alla, men för mig är det en av dom värsta känslorna som finns. Mitt enda hopp är att det ska gå över, att det ska hända något. Och med att hända något så menar jag att jag ska hitta på något att göra, att något ska falla mig in. Inte att någon eller något ska hitta på något åt mig att göra.

Men nu har jag haft tråkigt i över 20 minuter. Vanligtvis har jag bara tråkigt i kanske 2-3 minuter innan jag hittar på något. Men just nu händer ingenting. Ingen som helst social stimulans, ingen pysslande sprudlande kreativitet, inget slött tv-program... I n  g e n t i n g .

Jag skulle kunna sy på min kjol, ta en promenad, kolla på en film, baka, städa... Men om jag inte känner för det så funkar det inte. Så jag sitter kvar här och stirrar ut i intet och väntar.

Letat jobb i en timma utan att hitta något - check.
Äta frukost själv utan att vara hungrig - check.
Tycka synd om mig själv och tro att jag är ensammast i hela världen - check.

Idag är en jobbig dag. En jobbig vecka.

...är att vara jag just nu.
Jag är så glad för att jag inte är kvar där längre.
Så glad över att slippa sitta och må dåligt 9 timmar om dagen.

Jag är så tacksam över att ha Rutger.
Att få så här mycket tid tillsammans med honom och att jag aldrig har tråkigt med honom.

Lycka är att få tid att hoppas på nya utmaningar.
Lycka är att få tid till att njuta av allt det här fina och alla mina underbara vänner.