ONSDAG.
Jag får panik.
Vill inte vara med.
Blir galen.
Is this it?
Är det meningen att jag ska peppa och motivera, men det händer ändå ingenting? Är det meningen att jag ska försörja och tjäna pengar, åt någon annan? Är det meningen att jag ska finna mig i, och vänta på, att ni andra klarar av att ta tag i saker och ting? Jag vill bara gråta vid tanken.
Varför är allt fortfarande som för 2 år sen?
Jag tänker inte vara med om 2 likadana år till. Så fan heller.
FREDAG.
Ikväll kommer bli en av de mysigaste kvällarna på väldigt länge.
Vi ska dricka vin, äta tacos, äta vaniljpannacotta med hallon och
fira Sofie och Mimmis födelsedagar. Sofie och Mimmi ska få presenter
och jag kan knappt vänta! Idag är en sån där dag när det snöar ute,
det är svinkallt, grått och allmänt äckligt. Men inombords är jag varm.
Den här dagen är till för mina fina vänner. Empa kommer ikväll och
förhoppningsvis Yessica också. Jag älskar er alla, så otroligt mycket.
Det är som en hopplös kärleksföraklring, klyshig och sliskigt söt. Men
Ni är det finaste som finns för mig. Jag säger antagligen för sällan, och
visar det inte som jag borde. Men ni betyder allt för mig. Ni utgör själva
mig. Utan er finns jag inte. Då spelar ingenting någon som helst roll. Er
åsikt, er omtanke, ert sällskap och närhet är min luft.
Jag vill aldrig vara utan er. En vänskap finare än vår, finns inte.
Har aldrig funnits. Kommer aldrig att finnas.
Den är villkorslös och oändlig.
FREDAG.
Men det är roligare att tänka på det som är komsikt negativt.
BUKFETT är det äckligaste jag kan tänka mig. Svettigt, hängigt, lite ojämn färg i huden och bara väääällande bukfett som till intetgör könsorgan, navel, höfter och andra vackra former en kropp ska ha. Jag satt och surfade runt lite på rasten idag och stötte på olika bilder på bukfetma och insåg hur jag äcklades av det.
Så istället för att fokusera på att jag ska träffa Olivia som är så glad och energirik idag, få dricka iskall öl och umgås med mina käraste, så tänker jag frenetiskt på bukfett.. Åh. Känn på ordet.. Det är så det krullar sig i munnen. Det är så fel. Fet får man gärna vara men just bukfett förstör verkligen kroppen form. Så osmickrande. Därför är det inte okej. Så när (observera inte om) jag blir fet, då behöver någon bara se mig i ögonen och säga "bukfett" så fattar jag vinken och börjar träna som en galning. Bukfett är det enda jag är rädd för, när det gäller övervikt.
Min ända fruktan!
ONSDAG.
Allt ifrån att kläderna är bekväma och hyn känns ren, till att det flyter på på jobbet.
Men FRAMFÖR ALLT! Rut var på anställningsintervju idag och fick en praktikplats inom kommunen (inom kommunne, sjuuukt bra inkörs port!) och ska börja om ca 1 vecka! Nu väntar han bara på att arbetsförmedlingen ska få tummen ur och skicka ett papper. Sen är det kirrat.
Och on top of all! Kommungubben var förvånad över att Rut har utbildning, alla andra som sökt hade inte det. Och kommungubben skulle prata med äldreboendet i Berga så han får vara där. Det är typ två sekunder hemifrån. Ååååh! Jag är så glad för hans skull!
Och snart ska jag fika med Mimmimimmimimmimimmi<3
Och nu fick jag ett sms:
"Sänd:
2010-11-10
15:53:57
Från:
Habibi<3
Det var en tjej som sket på sig på bussen! Puss "
Jag tror inte den här dagen kan bli bättre.
TISDAG.
2 år och 6 månader med min älskade Rut <3
Det finns ingen mer villkorslös kärlek än denna.
Jag gräver min grav för dig, jag är en soldat för dig.
Och för dig ska jag göra det tusen gånger om.
ONSDAG.
Din inkompetenta jävla skrikapa.
Att du har mage!
Hur hanterar man en sån sak?
Smicker. Jamen visst. Jag gick nästan på den.
Du slår säkert.
Hur kan någon orka med dig?
Hur kan du orka med dig själv?
Att jag kan vara så dum?
Men det är en utmaning.
Jag går ur det starkare.
Mycket starkare än alla andra som inte orkade.
Inklusive dig.
