CHANGELING.
I lördagskväll var jag, Ruttan, Sofie och Kristoffer och såg Changeling på bio här i Linköping. Och det var en av dem bättre faktiskt. Miljön var helt fantastik, kläderna och all rekvesita hade dom verkligen lyckats med! Det jag störde mig på var Angelina Jolie´s sminkning. Överdriven och fånig bara.
I övrigt var den helt okej skådespeleri, dock väligt lite känsla. Det som verkligen berörde, var uppenbara saker som de flesta tycker känns obehagliga att se. Själva känslan som infann sig av sympati och knuten i magen, grundades inte i insatsen från skådespelarna utan enbart från själva saken att den är obehaglig.
Det som egentligen räddade filmen, då den faktiskt var väligt lång och seg, var att den är baserad på en sann historia. Hade den inte varit det, då hade den varit oehört pretto och lång för att i slutet ha en plottwist som efter en och en halvtimmes väntan skulle vara uträknad. Nu var den redan uträknad, men det var inte så besvikande eftersom det är verkligheten. Det finns liksom ingen ursäkt för den, det bara var så.
http://somecamerunning.typepad.com/photos/uncategorized/2008/05/20/changeling.jpg
Att den dessutom tog upp kvinnans rätt på ett vis, gjorde den inte sämre. Inte hellre bättre. Hela Angelina Jolie´s kamp om hennes son är överdriven. Som om hon lyckas skapa fred på jorden genom att säga "Jo, jag vill det!" och sedan bugar sig alla inför hennes fötter. Visst är det en hård kamp hon för, men konsekvenserna av den är lite väl otroliga. Åter igen här räddas filmen genom dessa ord som står i början "Based on a true story..".
Helt klart se värd. Sällskapet jag såg den med kan iofs. gjort halva filmen. Så ta med er någon ni tycker om och som tycker om att diskutera filmen efteråt!
När filmen var klar runt kvart i tolv gick vi en promenad hem till Kristoffer och delade två flarror röd vin. Vi diskuterade framtiden, livet, 16 åringar och pressen på oss själva. När klockan blev fyra tog vi en ny promenad hem till oss för att sova.
I övrigt var den helt okej skådespeleri, dock väligt lite känsla. Det som verkligen berörde, var uppenbara saker som de flesta tycker känns obehagliga att se. Själva känslan som infann sig av sympati och knuten i magen, grundades inte i insatsen från skådespelarna utan enbart från själva saken att den är obehaglig.
Det som egentligen räddade filmen, då den faktiskt var väligt lång och seg, var att den är baserad på en sann historia. Hade den inte varit det, då hade den varit oehört pretto och lång för att i slutet ha en plottwist som efter en och en halvtimmes väntan skulle vara uträknad. Nu var den redan uträknad, men det var inte så besvikande eftersom det är verkligheten. Det finns liksom ingen ursäkt för den, det bara var så.
http://somecamerunning.typepad.com/photos/uncategorized/2008/05/20/changeling.jpg
Att den dessutom tog upp kvinnans rätt på ett vis, gjorde den inte sämre. Inte hellre bättre. Hela Angelina Jolie´s kamp om hennes son är överdriven. Som om hon lyckas skapa fred på jorden genom att säga "Jo, jag vill det!" och sedan bugar sig alla inför hennes fötter. Visst är det en hård kamp hon för, men konsekvenserna av den är lite väl otroliga. Åter igen här räddas filmen genom dessa ord som står i början "Based on a true story..".
Helt klart se värd. Sällskapet jag såg den med kan iofs. gjort halva filmen. Så ta med er någon ni tycker om och som tycker om att diskutera filmen efteråt!
När filmen var klar runt kvart i tolv gick vi en promenad hem till Kristoffer och delade två flarror röd vin. Vi diskuterade framtiden, livet, 16 åringar och pressen på oss själva. När klockan blev fyra tog vi en ny promenad hem till oss för att sova.
that´s it.
Kommentarer
Postat av: Sofie
Björn? Satt han längre bak då lr? ;)
Trackback
