Mrs. Stockholm

Hets, stress och måsten kommer ta död på oss. Det är jag övertygad om. Jag är glad att jag har så underbara människor omkring mig som tar ner mig på jorden ibland. Imorse sprang jag runt som en idiot, och fick ändå ingenting gjort kändes det som. Plus att jag missade bussen och kom försent, fastän jag planerat in så mycket tid att jag till och med skulle hinna ta en promenad till jobbet. Men icke.
Nu är köket klart i alla fall. Det blev helt perfekt. Jag kunde inte vara mer nöjd. Vi ska köpa nya gardiner bara, blåa tror jag. Med lite orientaliskt inslag. Det låter kanske konstigt att ha i ett kök, men jag tycker kontrasten mot det svenniga bilr fint.

Från en sak till en annan. Svennighet. Igår såg jag en tant/kvinna/dam på bussen som var svennig. Svennig är för mig inget fult eller dåligt på något sätt. Lite trist kanske, men inte negativt. Lite som färgen orange, jag tycker inte om den och vill inte bära den, men om du gillar det så är jag glad för din skull.
Hon hade i alla fall kappa, jeans som satt fel fel fel, mössa som var fem hundra år gammal, grått hår och ingen frisyr. Hon såg lite bitter ut, som om hon var trött på livet som hon ändå själv byggt upp. En typsk sån människa som mer än gärna diskuterar vädret med sina närmsta, för intimare eller privatare än så får man inte vara. Inte disktuera, pengar, politik, familjeproblem, kärlek, sex eller känslor. Det är strängt förbjudet så vi pratar om vädret, och kanske Bingolotto, om vi inte glider in på pengar där.
Hon suckade och stönade, och jag undrade över vad. VAD kan ha varit så otroligt jobbigt med att sitta stilla på en buss och bara åka hem? Det verkade helvetet för henne i alla fall. Hon tog av sig mössan och såg sig omkring, pillade på mössan i sitt knä, funderade på att ta på sig den. Men nej, hon var ju inte framme än. Och tittade på klockan sådär rutinerat på armen och suckade lite till. Till slut var vi framme, vi gick av på samma hållplats. Och hon gick bestämt iväg, precis som att "Nu ska jag hem och laga mat, titta på vädret och lösa korsord i sängen. Jag hatar det, men det ska jag göra."

Jag avskyr bittra människor för dom ger mig en dålig magkänsla, kommer jag bli sån? Varför gräva sin egen grav när man blir erbjuden en hjälpande hand att hoppa över till andra sidan.

Eller så var hon inte alls bitter. Hade kanske bara lite ticks och ont i magen. Kanske hade sytt mössan själv och hade lite andningssvårigheter bara. Tyckte visst om att åka buss och skulle hem till sin spanska erotiska man och ha gangbang med grannen. Vac vet jag?

Det är nog jag som är bitter och fördomsfull i slutändan. Speglade jag mig i fönstret på bussen kanske?