MÅNDAG.
Jag är alldeles upprymd. Kan inte sluta le.
Igår road-trippade jag, Rutger<3, Sofie och Dan ner till Smålands pärla: Överum. Vi gick på en loppis som var obemannad så vi kunde inte köpa något. Jag och Rutger strosade i vattnet vid Jons-äng och solade på bryggan. Sen plockade vi liljekonvaljer och åkte hem till mitt happy-place, Nettan och Christer.
När Christer kom hem sen precis innan vi skulle åka trodde jag att jag skulle börja gråta. Jag saknar er så otroligt mycket. Ni betyder så mycket för mig.
Jag var så glad över att se er igen. Den här sommaren ska bli annorlunda. Den här sommaren ska jag ta vara på allt.
Tack för att ni finns, familjen Hultberg. Det finns ingen som ger mig en sån trygghet som ni. Kramen jag fick av Christer igår, när han bara höll om mig och sa att vad som än händer så ska jag höra av mig om jag behöver hjälp. "Det tar ju bara 40 minuter så är jag hos dig! Det vet du ju." sa han. Den kramen tog ner mig på jorden igen och nu kan inget stoppa mig.
Som du kanske redan vet... Jag är oslagbar.
